Bara vart tionde glas alkohol i sommar dricks på restauranger och barer. Ett skäl är att processen för att få serveringstillstånd, som hanteras av kommunens tillståndsenhet, kan bli både dyr och lång. I värsta fall ta flera år och kosta tiotusentals kronor. I rapporten Ofullständiga rättigheter som släpps i dag på Timbro konstaterar vi att det är dags att göra upp med förlegade föreställningar om hur svenskarna beter sig när de går ut och underlätta för småföretagarna i restaurangbranschen.
Ett bra uteliv kan utveckla hela städer och stadsdelar. Därför är det obegripligt hur det begränsas.
Som i Ludvika 2015, där stadens invånare på grund av nitiska kommuntjänstemän bara hade kvar två krogar att gå till.
Eller i Linköping 2016, då en krogägare nekades att starta vinbar på grund av tidigare skulder, trots att hans andra två krogar hade kvar tillstånden. Tyvärr är det inte ovanliga företeelser. Kommunernas tillståndsenheter kan granska krogägare som om de gjort sig skyldiga för ett brott – och sedan neka dem näringsfrihet på godtyckliga grunder.
Näringsfriheten kan inte väga så lätt. Småföretagare har rätt till en rättssäker process och Sverige behöver ett mer levande uteliv.
När politiker använder kommunal policy som valfläsk på företagares bekostnad behöver skyddet för den enskilda näringsidkaren stärkas.
Det finns kommuner som tillsammans med sina krögare och ordningsmakten driver på för en stadsmiljö som alla kan trivas i – med gott resultat. I Uppsala har kommunen på bara några år förändrat attityden från att handla om förbud till att handla om en tillåtande inställning med fokus på samverkan.
I led med detta goda exempel lanserar vi tre förslag:
1. Skrota lokalkraven. I dagens alkohollagstiftning ställs stora krav på lokaler, bland annat behöver alla företagare bygga ett fullt utrustat kök, tillräckligt många sittplatser och baren får inte utgöra en för stor del av restaurangytan. Att servera mat samtidigt som du serverar alkohol har dock ingen hämmande effekt på konsumtionen. Det finns dessutom gott om krogar som håller ordning utan att hela tiden ha uppsikt över alla sina gäster. Därför behöver matserveringstvånget tas bort tillsammans med de övriga reglerna om lokaler i alkohollagen.
2. Tillåt småskalig servering till allmänheten. Så länge serveringen av alkohol sker i begränsad utsträckning borde det vara tillåtet att erbjuda alkohol på fler platser utan att näringsidkaren behöver gå igenom en tillståndsprocess. Till exempel skulle frisörer kunna erbjuda vin till klippningen.
3. Stärk rättssäkerheten och tydliggör kommunens mandat. I dag har företagaren nästan ingen säkerhet gentemot tillståndsenheterna i kommunen. Kraven på den enskilde är samtidigt mycket höga. Den som en gång har stått i ett skuldregister kan bli av med sitt serveringstillstånd – även om alla skulder är betalda. Detta är inte förenligt med näringsfriheten, reglerna kring den personliga vandeln behöver bli färre och kommunernas mandat gentemot krögaren måste begränsas.
I århundraden har politiker reglerat hur landets restauranger får servera alkohol. I mitten av 1900-talet hade vi både statliga restauranger, nattklubbar och hamburgerrestaurangen Clock. Mycket har förändrats sedan dess.
Liberaliseringen av alkoholen i samband med EU-inträdet blev en framgångssaga. Serveringstillståndet har tyvärr inte hängt med.
Det är tid för en ny krogkultur i Sverige.
Thea Andersson, rapportförfattare Timbro och nationalekonom