För en enskild öppenvårdsinsats betalar Uppsala kommun nu över 3 000 kronor per dygn. Fallet berör en 18-årig ungdom med missbruks- och aggressivitetsproblem. Totalt blir kostnaden för kommunen 1,3 miljoner kronor på ett år (UNT 25 juli).
Jag vill rikta fokus mot skolan och undrar: Hur har de barn som hamnar i den här typen av situationer haft det där? Säkerligen har de haft problem och mått dåligt. Behovet av särskilt stöd har sannolikt visat sig tidigt, förmodligen redan i förskolan. I den mån de har fått något specialpedagogiskt stöd har det uppenbarligen inte varit tillräcklig och/eller haft fel inriktning. Samtidigt har dessa barns oro och aggressivitet sannolikt ökat stressen i klassen och stört andra elever och lärare.
I det aktuella fallet betalar alltså kommunen 1,3 miljoner per år, nu när eleven har lämnat skolan. Vad hade det räckt till när eleven gick i grundskolan? Som exempel kan nämnas att för 1,3 miljoner kronor kan skolan anställa två speciallärare/pedagoger under ett läsår. Alternativt hade summan räckt till omfattande insatser från pedagoger och psykologer – för flertalet barn – under många läsår.
Uppsala kommunen har således begått ett allvarligt fel, i och med att man har väntat så länge med att ge pojken det stöd som han borde ha fått och hade rätt att få redan tidigt i grundskolan. Vem bär ansvaret? Varför har det blivit så här förödande negativt för en ung uppsalabo och så enormt dyrt för kommunen? Alla som läser detta inser hur galet det har gått.
Ledningen för kommunen behöver fördela mer pengar till skolan och förskolan och då också kraftfullt framhålla skyldigheten att ge särskilt stöd av hög kvalitet, och i tillräckligt stor omfattning, till de elever som behöver det. Det gäller även barn i förskolan.
Att satsa på barn och elever och att ge dem bra stöd i den omfattning de behöver är för kommunen ett sätt att spara på framtida utgifter.
Gunhild Westman, ordförande Uppsalaföreningen för specialpedagogik, rektor för centrala enheten för specialundervisning