skriver Under de fyra år jag har engagerat mig för utsatta EU-migranter har utvecklingen gått i motsatt riktning till vad jag hoppades. Antiziganismen och främlingsfientligheten har ökat explosionsartat, EU-migranter har fått ännu svårare att få jobb och utbildning här än för tio år sedan, och allt fler debattörer och politiker börjar argumentera för att förbjuda tiggeri.
Jag har ännu inte stött på ett enda rationellt argument för detta förbud. Det är svårt att formulera sådana eftersom all forskning visar att tiggeriförbud gör situationen värre för dem som tigger, inte bättre. Vissa förbudsförespråkare kanske aktivt vill förpesta livet för de fattiga, men de flesta är nog bara ignoranta vad gäller forskningen på detta område.
Naturligtvis är det en förståelig emotionell reaktion när vi exempelvis läser om hur människohandlare utnyttjar de fattigas situation. Precis som människor ibland ropar att allt internationellt bistånd ska stoppas när korruptionshärvor avslöjas. Problemet är förstås att människohandel och korruption fortlever och frodas i frånvaro av tiggeri och bistånd.
Tiggeri är inte en hållbar inkomst på något sätt, men det är en livlina för dem som inte får jobb eller bidrag. För dessa extremt utsatta människor finns det bara två sätt att överleva: be om pengar, eller bli kriminell. När tiggeriet blir förbjudet eller lönlöst uppstår allt fler scenarior som Uppdrag Granskning uppmärksammade i ”Lyckolandet”: de fattiga börjar sälja sex och droger för att klara brödfödan.
I höstas bjöd Stefanushjälpen in professor Hans Swärd från Lunds universitet för att föreläsa om tiggeriförbud. Han sammanfattade forskningsläget och sade att allt pekar på att tiggeriförbud ökar stigmatisering, försvårar fattigas överlevnad och medför stora kostnader för samhället. Det finns inga som helst bevis för att det skulle leda till att de fattiga får jobb eller att deras situation förbättras på andra sätt. I stället måste vi satsa på utbildning, jobbskapande och välfärd medan tiggeri fortfarande är tillåtet som ett skyddsnät.
Vi lever i en tid av ”alternativa fakta” och forskningsignorans, och min erfarenhet är att många tar oerhört lätt på detta. Trots att allt pekar på att tiggeriförbud göder kriminalitet framställer man det som en brottsbekämpande åtgärd. Jag hoppas att vi åtminstone i Uppsala har tillräcklig respekt för forskningens slutsatser för att kunna säga att lösningen på EU-migranternas situation är offensiv, människorättsbaserad fattigdomsbekämpning – inte kontraproduktiva förbud.
Micael Grenholm
Ordförande för Stefanushjälpen