Den första oktober skrev UNT om att kommunen beslutat sig för att reducera antalet mobila parkeringstjänster i Uppsala från fem till två. Detta tvingade EasyPark, Epark och Parkman att lämna staden.
Beslutet var problematiskt av flera skäl: för det första valdes de två tjänsterna som fick stanna kvar ut genom lottning – en process som alltså inte tar hänsyn till kvalitet.
För det andra var det en stor del av Uppsalas medborgare som använde apparna som blev tvungna att lämna staden. Detta har väckt starka reaktioner i sociala medier, samtidigt som motiveringen till varför detta skett har varit bristfällig.
I UNT:s artikel uttalade sig Lennart Johansson, vd för Uppsala Parkerings AB, som menade att det “har varit svårt veta vem man ska välja” när flera parkeringstjänster finns tillgängliga parallellt. I en uppföljande artikel från den 5 oktober, med titeln “Kritik mot färre parkeringslösningar”, lyfter Rickard Malmström (MP), ordförande för Uppsala Parkerings AB:s styrelse, i stället fram kostnaden som skäl för upphandlingen. Låt oss gå igenom påståendena från kommunen ett i taget:
1) ”Det är svårt att välja parkeringsapp om det finns flera alternativ.” Detta resonemang väcker genast en fråga, nämligen varför kommunens politiker anser sig bättre lämpade att välja mellan tjänster än medborgarna?
Vår erfarenhet är att konsumenter är vana vid att kunna välja varor och tjänster själva, och missnöje brukar snarare uppstå när alternativ saknas.
I detta fall innebär kommunens beslut att försvåra vardagen för såväl pendlare, turister, besökare och företagskunder då dessa tvingas ha olika appar för att parkera i Uppsalaregionen. Det absurda i kommunens agerande har poängteras på UNT:s Facebookssida där en person jämför Uppsalas upphandling av parkeringsappar med den osannolika situationen att staden skulle välja att upphandla vilken betalmetod som ska användas för köp av teaterbiljetter, och begränsa alternativet till enbart American Express.
2) ”Vi har bara följt lagen om offentlig upphandling, därför blev det lottning.” Upphandling är inte det enda möjliga tillvägagångssättet för att tillhandahålla mobila parkeringstjänster – man kunde ha använt sig av andra tillvägagångssätt, och därmed undvikit lottning. Offentliga upphandlingar av detta slag lämpade sig bättre för den tid då kommuner enbart använde sig av parkeringsautomater. Då köpte kommunen nämligen in dessa själva, och i en sådan situation var upphandling ett lämpligt tillvägagångssätt.
Mobila parkeringstjänster däremot, används i stället direkt av den som parkerar, och är därmed inte något som kommunen köper in.
På så sätt är det bättre att använda sig av ett så kallat koncessionsupplägg, eller ännu hellre ett upplägg med nyttjanderättsavtal, där leverantörer som uppfyller stadens krav ges rätt att erbjuda sina tjänster direkt till den som vill parkera på kommunens parkeringsplatser. Genom nyttjanderättsavtal hade man alltså undvikit godtyckligt lotteri, och i stället låtit medborgarna bestämma vilken tjänst de vill använda.
3) ”Upphandling av färre aktörer leder till enkel och billig parkering.” Detta påstående går emot all vedertagen kunskap om marknadsekonomins mekanismer.
Det är allmänt känt att fri konkurrens leder till att marknadskrafterna pressar aktörer till såväl lägre priser som högre kvalitet.
Vår uppfattning är att Uppsala i grunden har en modern och framåtlutad ambition, att genom digitalisering skapa nya värden för medborgarna genom mobila tjänster. Därför blir upphandlingar av detta slag särskilt kontraproduktiva. Vill Uppsala Parkerings AB och Erik Pelling (S) samt den styrande politiska koalitionen verkligen börja sin mandatperiod med att förbjuda pendlare, besökare, turister och boende att själva få välja vilken app de ska använda när de parkerar – oavsett vilken man väljer?
Det är fortfarande fullt möjligt för staden att öppna marknaden och tillåta andra aktörer att verka på samma villkor som de som vann lotteriet, utan att bryta mot vare sig upphandlingsrätten eller konkurrensrätten.
Denna möjlighet bör man snarast ta vara på, innan det folkliga missnöjet växer.