De många och stora negativa hälsoeffekterna av att röka är väl kända för de allra flesta.
Mindre känt är att tobaksproduktionen också orsakar stora miljöproblem.
För att öka kunskapen om tobaksindustrins miljöpåverkan har VISIR (VI Som Inte Röker) låtit göra en sammanställning av forskningsläget vad gäller tobakens miljö- och klimateffekter, som presenteras i sin helhet vid ett riksdagsseminarium 23 januari.
Det för de flesta kanske mest uppenbara tobaksrelaterade miljöproblemet är drivorna av fimpar på gator och i andra offentliga miljöer.
Av de 6 200 miljarder cigaretter som röks varje år beräknas cirka 4 500 miljarder fimpar missa askkoppen och hamna direkt på marken.
Cigarettfilter är därmed det vanligaste plastskräpet globalt, med en totalvikt om cirka 700 miljoner kilo plast.
Fimpar innehåller därutöver omkring 7 000 miljögifter, bland annat kadmium, som sprids vidare.
Det är således inte bara för att bespara samhället de 800 miljoner kronor per år, som hanteringen av fimpar kostar i Sverige, som det är angeläget att få bort fimparna från gator, torg och i naturen. Ett pantsystem på fimpar kunde vara ett sätt.
Ett annan mycket konkret problem i tobaksindustrins fotspår är den skog som skövlas för att ge mark åt tobaksodling och virke till torkning av tobaken.
Torkning av tobak till 300 cigaretter kräver ved från ett träd. Ofta handlar det om skövling av tropisk regnskog.
Forskningssammanställningen visar att tobaksproduktionen orsakar förluster om cirka 200 000 hektar skog om året, vilket motsvarar 1,7 procent av den globala avskogningen.
Det innebär samtidigt att tobaksproduktionen utgör ett direkt hot mot den biologiska mångfalden.
Att tobaksproduktionen orsakat förlust av biologisk mångfald är inte enbart ett statistiskt konstaterande, utan har i olika fältstudier påvisats i bland annat Argentina, Bangladesh, Brasilien och Malawi.
Det är inte enbart avskogning som svarat för utarmning av den biologiska mångfalden i ovan nämnda exempel, utan också minskad biologisk mångfald i odlingslandskapet i Argentina, och i vattendrag på grund av av bekämpningsmedelsanvändning i Bangladesh.
Utöver att vara ett hot mot den biologiska mångfalden bidrar avskogningen till klimatförändringarna.
Principen är att när skog försvinner snabbare än ny skog hinner växa upp ökar mängden koldioxid i atmosfären, och därmed också växthuseffekten. Tobaksindustrins avskogningseffekter svarar för 0,34 procent av mänsklighetens klimatpåverkan. Adderar vi övriga utsläpp från tobaksproduktionen blir tobaksindustrins totala andel 0,37 procent. Det kan låta lite, men faktum är att tobaksproduktionen i världen därmed står för en större klimatbelastning än vad Sveriges samlade utsläpp gör. Och det utan att det finns någon nytta i den andra vågskålen!
En alltför bortglömd sida av tobaksproduktionen är situationen för tobaksodlarna.
Stora mängder bekämpningsmedel används i regel i odlingarna. Ibland med gifter som är förbjudna i Sverige och andra EU-länder, till exempel DDT, och med resultat att många tobaksodlare blir direkt sjuka. Och även nikotinet i sig är ett gift som kan ge odlarna gröna tobakssjukan.
Särskilt hårt drabbade är de 1,3 miljoner barn under 14 år som arbetar på tobaksodlingar runt om i världen.
Tobaksplantan kräver vidare mycket vatten, dagligen tre–fem liter per kvadratmeter de första veckorna efter sådd. Tobak lämpar sig därför dåligt som gröda i länder med bristande vattentillgång – och med resultat att tobaksodling bidrar till vattenbrist i länder som till exempel Malawi.
Att producera en cigarett kräver 3,7 liter vatten. För den som röker ett paket om dagen blir det 27 kubikmeter vatten per år, vilket kan jämföras med att vattenåtgången för att producera det kött som genomsnittssvensken äter om året är 4,3 kubikmeter.
Tobakens negativa miljöpåverkan är inte slut för att cigaretten är slut.
Tobaksrök förorenar luften långt efter att cigaretten har släckts. Dels direkt genom att bidra till den allmänna luftföroreningen med en lång rad gifter. Men också i form av så kallad tredjehandsrök.Tredjehandsrök är benämningen på den långvariga effekt som orsakas av rök som ackumuleras i damm, på kläder, tapeter och andra ytor. Dess sammansättning är på grund av oxideringseffekter till och med giftigare än den primära rökens.
En av de långlivade giftiga restprodukter som finns kvar är kotinin. Kotinin har till och med påvisats i grundvatten och vatten som används vid jordbruk, härstammande från lakvatten från deponier där det funnits rökförorenade möbler och andra föremål.
Sammantaget har tobaksindustrin en negativ effekt på snart sagt alla FN:s hållbarhetsmål.
Att bredda perspektiven från rökningens hälsoeffekter till tobakens totala miljöeffekter är därför angeläget för att öka det politiska trycket i frågan om att uppnå ett tobaksfritt samhälle.
Argument som att var och en äger rätt att bestämma över sin egen hälsa, eller att snus är ett hälsosammare alternativ till rökning, tappar betydelse när vi ser till tobaksindustrins totala miljöeffekter.
Tobaksbruk är inte bara ett individuellt problem, utan ett gemensamt problem.