Svenska innovationsstöd riktas i stor omfattning till behov kopplade till de traditionella basnäringarna skog, stål och fordon. Sverige måste acceptera att framtiden för dessa näringar snabbt kan förändras på grund av skeenden i vår omvärld.
En klokare strategi för framtiden vore därför att låta en större del av det svenska innovationsstödet gå till att bygga en bas av högriskprojekt med hög potential som komplement till det stöd som i dag ges till innovation kopplat till basnäringarna.
Stora möjligheter för sådana högteknologiska projekt erbjuds bland annat inom uppbyggnaden av European Spallation Source (ESS), världens mest kraftfulla forskningsanläggning för neutronspridning, där det svenska bidraget till uppbyggnaden hittills väsentligen har inskränkt sig till betongkonstruktionsarbeten.
Sveriges medlemskap i internationella forskningsanläggningar utgör en förutsättning för att kunna verka vid fronten av modern naturvetenskaplig forskning och har ett relativt brett stöd i samhället. Detta faktum exemplifieras inte minst av det politiska beslutet att Sverige skall vara värdland för ESS. Resultaten av den forskning som bedrivs med dessa forskningsanläggningar, bland annat rörande nya material, tunna filmer eller biologiska prover, leder i många fall till nya innovationer och tillämpningar i industrin. Detta förhållande framhålls ofta, och med all rätt, av politiker för att motivera de jämförelsevis stora kostnaderna för att bygga dessa forskningsanläggningar.
Tyvärr har Sverige dock i mycket stor utsträckning missat att dra nytta av det faktum att själva uppbyggnaden och vidareutvecklingen av anläggningarna i sig utgör en utomordentligt stark stimulans för industrin till utveckling av ny högteknologi och nya innovationer.
Utveckling av ny högteknologi för de storskaliga forskningsanläggningarna initieras och drivs av forskare. Själva utvecklingen och testerna av de komponenter som behövs måste emellertid ske i nära samarbete mellan forskare och högteknologisk industri. När en ny komponent utvecklats och testats i denna samverkan mellan akademi och industri, sker en kunskapsöverföring för att möjliggöra den därpå följande serieproduktionen av komponenterna, vilken enbart kan utföras i industrin. Västvärlden har länge legat i fronten för den teknologiska utvecklingen, men när nu andra regioner i världen hämtar in försprånget, är det viktigt att inte glömma bort vad som fört oss till främsta ledet. Vill Sverige även i fortsättningen ge väsentliga bidrag till den teknologiska utvecklingen i världen är det helt nödvändigt att satsa resurser på att möjliggöra innovation inom helt nya utvecklingsområden där svensk högteknologi kan vidareutvecklas.
Den nu pågående uppbyggnaden av ESS och den toppmoderna röntgenljusanläggningen MAX IV i Lund, erbjuder betydande möjligheter för detta. Lika intressant för svensk högteknologisk industri är dock de stora projekt som pågår i vår omvärld, bland annat vid partikelfysiklaboratoriet CERN i Genève, tungjonsfysiklaboratoriet GSI i Darmstadt, röntgenfrielektronlasern XFEL vid DESY i Hamburg och det stora europeiska observatoriet ESO i Chile.
En förutsättning för det nödvändiga utvecklings- och testsamarbetet mellan forskare och högteknologisk industri är emellertid att det finns utvecklingslaboratorier med omfattande och avancerad infrastruktur lämpade för sådant samarbete.
Ett exempel på ett sådant laboratorium är FREIA-laboratoriet vid Uppsala universitet. Det har tillkommit för att stödja utvecklingen och tester av ESS-acceleratorn. Dess högteknologiska potential har lett till att det nyligen etablerat ett utvecklingssamarbete även med CERN och nu förhandlar om fler liknande samarbeten.
Vad är det då som innovationsstödet i vårt land missar? Det finansieringssystem Sverige har för att stödja forskning och innovation är behäftat med en logisk dikotomi. Vetenskapsrådet (VR) stöder grundforskning och ansvarar för Sveriges medlemskap i de internationella storforskningsanläggningarna. Det ger finansiellt stöd för forskares medverkan i användningen av storforskningsanläggningarna för grundvetenskaplig forskning men inte för forskares medverkan i utvecklingen och uppbyggnaden av anläggningarnas grundläggande infrastruktur. Andra finansiärer, som VINNOVA, ger stöd till utveckling av nya tekniska uppfinningar och produkter som inom kort kan marknadsföras, men inte till den grundläggande teknologiutveckling, som behövs för utveckling och uppbyggnad av stora internationella forskningsanläggningar.
Här finns alltså ett tomrum i det svenska finansieringssystemet, som vi menar måste överbryggas.
Regeringen har i vårens budgetproposition förslagit att under 2018 rikta 30 miljoner kronor av VR:s budget för att VR, i samråd med Vinnova, skall ”stödja utveckling av tekniskt avancerade metoder, tekniker och komponenter” för att ”främja svenska forskares och svenskt näringslivs medverkan vid utveckling och uppgradering av befintlig forskningsinfrastruktur”. Att regeringen syftar till att åstadkomma en sådan medverkan utgör ett väsentligt steg framåt, men hur stöd till den föreskrivna medverkan skall realiseras av dessa aktörer är oklart.
Vi menar att medel för investerings- och driftsanslag måste skapas för att möjliggöra för högteknologiska utvecklingslaboratorier att verka som en nationell plattform för samverkan mellan universitet och industri. Sådana plattformar finns redan i flertalet europeiska länder och leder till återinvesteringar i högteknologisk industri i dessa länder. Sverige har hittills till stora delar missat denna möjlighet.
För att fullt utnyttja potentialen i den uppbyggnad av avancerad vetenskaplig utrustning som sker bland annat i Lund krävs emellertid en mer samordnad och omfattande finansiering än den som anges i forskningspropositionen.
Vi föreslår att ett brett samråd nu sker mellan berörda departement, myndigheter och forskare för att utarbeta en realistisk och hållbar plan för den i budgetpropositionen angivna samverkan skall kunna realiseras.
Tord Ekelöf, professor, föreståndare för FREIA-laboratoriet i UppsalaOlof Karis, professor och prefekt för fysik och astronomi vid Uppsala universitet