Vid årsskiftet inträffade en viktig förändring som kan komma att få stor betydelse för var och en som behöver vård, och för deras anhöriga. Den nya patientlagen ger oss nämligen rätten att välja att få vår vård i ett annat landsting. Tidigare gällde detta bara primärvård – nu omfattas också den öppna specialistvården av patientinflytande, valfrihet och patientrörlighet över landet.
Ingen kommer längre att vara instängd i sitt eget landsting. Det har störst betydelse för människor med mer sällsynta eller komplicerade behov – till exempel transpersoner.
Att tvingas leva i fel kropp är en oerhörd påfrestning för en människa och omgivningens fördomar kan i värsta fall lägga sten på börda. Det är därför tyvärr inte överraskande att transpersoner är de människor i vårt land som oftast mår dåligt och behöver vård för psykisk ohälsa. Varannan transperson har övervägt att ta sitt eget liv. Var fjärde har försökt. Att råka födas till transperson innebär i dag en sextio gånger ökad risk att dö i förtid för egen hand.
Personer som fötts i fel kön måste ha möjlighet att förändra sin kropp så att den passar deras identitet – det är ett viktigt ställningstagande för oss som liberaler.
Dåligt bemötande och byråkratiska hinder får aldrig stoppa eller fördröja livsviktiga och livsavgörande vårdinsatser. För det är vad könskorrigering för transpersoner är. Därför är det en lättnad för oss att många nu enklare kan få sin vård där de känner sig tryggast eller där erfarenheten av deras behov är som störst.
Vi gläds över de framsteg och förändringar som nu underlättar för transpersoner och ökar möjligheterna till könskorrigering.
Tyvärr räcker inte de formella möjligheterna alltid hela vägen. Även om de allra, allra flesta som arbetar inom vården har den enskilde patientens bästa för ögonen får vi återkommande höra berättelser om fördomar och dåligt bemötande.
För transpersoner som bor i mindre landsting som inte har fullt utbud av vård för transsexuella och för könsbyte, uppstår också lätt byråkratiska hinder.
Transpersoner som ska genomgå en könskorrigering har sedan tidigare rätten att få vård på annat håll om hemlandstinget inte erbjuder den typen av vård. Nu ger Patientlagen dem dessutom rättigheten att själva välja i vilket landsting de vill söka vård för vart och ett av stegen i processen – inklusive den utredning som inleder könsbytesprocessen.
Ändå hör vi vittnesmål om hur patienter nekas att komma till exempelvis Stockholm eller Uppsala för att hemlandstinget kräver att deras specialistutredning först görs på hemmaplan.
Även om det formellt kan vara tillåtet att begränsa patienter till det egna landstingets vårdutbud anser vi att transpersoner i en könsbytesprocess med självklarhet ska ha stor frihet och stora möjligheter att välja vård. Det som inte är olagligt kan ändå vara oerhört olämpligt. Patientlagen lägger ribban för den lägsta acceptabla nivån. Vi vill gå längre.
Möjligheterna till patientinflytande för transpersoner ska vara stora. Alla som tänker efter inser säkert att denna den kanske mest personliga och integritetsnära vården kräver ett särskilt mått av hänsynstagande och frihet. Vi vill i våra landsting arbeta för en transvård utan fördomar, och utan gränser.
Lina Nordquist, landstingsråd (FP) Uppsala län
Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdslandstingsråd (FP) Stockholms län, ordförande Folkpartiets välfärdskommission