Den senaste tidens urskiljningslösa terrordåd drabbar både muslimer och judar. I Paris mördades en muslimsk polis. Och det var en muslimsk invandrare som räddade livet på flera av gisslan i den judiska matbutiken. I kampen mot terrorism står muslimer och judar på samma sida. De måste samarbeta för att motarbeta diskriminering, hatbrott och terrordåd.
Men det största ansvaret ligger på regeringen och civilsamhället. Trygghet är ett honnörsord i Sverige. Majoritetssamhället måste se till att alla minoritetsgrupper i Sverige känner sig trygga och är väl integrerade.
Efter dåden i Paris och Köpenhamn skyndade sig den israeliske statsministern att uppmana den judiska befolkningen i Europa att utvandra till Israel. Som om det vore tryggare i Israel. Vi får räkna med att han kommer att fortsätta att göra sådana patetiska uttalanden under den pågående valrörelsen i Israel.
Den judiska församlingen i Danmark har gett honom svar på tal. Ingen skall behöva lämna Danmark, eller Sverige för den delen, på grund av rädsla. Det finns ingen utbredd antisemitism i Danmark. Gärningsmannen var en kriminell enstöring som kopierade terrordåden i Paris. Den som överväger att bosätta sig i Israel gör det av personliga och ideologiska skäl.
Men det minskar inte allvaret i situationen. Det finns ett klart hot mot både demokratiska grundvärden och de judiska församlingarna i Europa från radikaliserade muslimer som vuxit upp i invandrargetton eller återvänt hem från striderna i Syrien och Irak. I både Paris och Köpenhamn attackerade gärningsmännen symboler för yttrandefriheten och judiska institutioner.
Det om något visar att hela samhället är i fara och måste agera effektivt mot våldsverkare som hotar vårt öppna, demokratiska, toleranta och multikulturella samhälle.
Vad som hände i Paris och Köpenhamn kan naturligtvis också hända i Sverige varifrån flera hundra personer beräknas ha anslutit sig till IS.
För att inte tala om alla dem som bor i invandrargetton, matas med antisemitisk propaganda och aldrig har deltagit i några lektioner om andra religioner eller om Förintelsen eller åkt på skolresa till Förintelsemuséer. Många i Sverige var uppskakade av SVT:s Uppdrag Granskning för en tid sedan om antisemitismen i Malmö. Vad visade programmet?
Att den som i likhet med reportrarna ger sig ut på stadens gator och torg med judiska igenkänningstecken som kippa och Davidsstjärna riskerar att bli utsatt för antisemitiska glåpord och äggkastning. Reportrarna kunde inte undgå att känna en fientlig och laddad stämning. Inte att undra på att judar lämnar Malmö, en stad med en församling som grundades 1871.
Den vackra synagogan i Malmö har utsatts för stenkastning och bombhotats. Den judiska begravningsplatsen har vandaliserats flera gånger.
Malmö har flest hatbrottsanmälningar i landet men ingen av dem har lett till åtal. Polisens hatgruppsamordnare står handfallen och verkar aningslöst acceptera situationen.
Han har tydligen aldrig själv tänkt på att gå ut med kippa och ingripa mot dem som gör sig skyldiga till verbala och våldsamma hatbrott. Skolan, med skolledning och lärarkår, ingriper inte mot elever som trakasserar judiska lärare och förnekar Förintelsen. Läroplanen gäller tydligen inte i skolorna i Malmö.
Till och med den judiska församlingsledningen i Malmö verkar tafatt och vill snarast tona ned allvaret i situationen. I Stockholm inställde församlingsledningen all verksamhet i synagogan efter dåden i Köpenhamn vilket väl är exakt vad terroristerna vill uppnå. Den israeliska regeringen får vatten på sin kvarn. I Köpenhamn – med starkt stöd av den danska regeringen och polismakten – vägrade man att ge efter för rädslan.
De kommunala och statliga myndigheter som borde ha ingripit och beivrat hatbrotten mot judar i Malmö har tydligen totalt misslyckats med sin uppgift.
Ytterst bottnar det i att staden alltför länge hade en kommunstyrelseordförande som genom sina uttalanden snarast uppmuntrade invånarna i staden att skylla Israels politik på judarna i Sverige. Hur det socialdemokratiska partiet kunde acceptera honom som medlem är en gåta.
Det som också var oroande i tv-programmet var att företrädare för muslimska eller propalestinska föreningar inte ville kännas vid hatbrotten mot judar eller till och med vägrade att uttala sig i programmet.
De har naturligtvis rätt i att det också förekommer en utbred islamofobi i Sverige. Men om de tror att den kan bekämpas genom att tiga ihjäl antisemitismen inom de egna leden har de helt fel. Inte heller vinner de några anhängare till den palestinska saken.
Det var skrämmande att höra muslimska ungdomar i Malmö identifiera svenska judar som sina fiender därför att de automatiskt förknippar dem med Israel.
Israel hatar de. Alltså hatar de alla judar. Det är en sådan attityd som leder till terrordåd mot judiska mål i Europa. För att motverka hatbrott och terrordåd i Sverige krävs nolltolerans och ett samlat åtgärdsprogram på riks- och lokalnivå inom skola, polis, åklagarväsende, lagstiftning, underrättelseväsende samt, sist men inte minst, effektiv integration av invandrare i samhälle och arbetsliv.
Mose Apelblat, frilansskribent