Tack UNT för den artikel som publicerades den 31 oktober med tre kartor över Palestina som visar gränsutvecklingen från och med år 1947 fram tills i dag.
De Palestinska gränsernas historia visar att Israel, som en ockupationsmakt, inte fyller kriterierna för att någon gång kunna få något erkännande från omvärlden.
Under fem sekel och fram till första världskriget var området Palestina under turkarnas styre. När Frankrike och Storbritannien vann detta krig hamnade Palestina under ett brittiskt mandat. Palestina var befolkat med cirka 7 procent judar och 93 procent muslimer och kristna.
Storbritannien lovade den 2 november 1917, via det kända dokumentet Balfourdeklarationen, judarna i Europa att få Palestina för att kunna bilda ett nationellt hem för världens judar där. Britterna fick godkännande för sin planering år 1921 av Nationernas Förbund (NF).
Under tiden mellan två världskrig öppnade britterna Palestina inför judisk massinvandring. Palestinierna var relativt svaga för att kunna kämpa emot den judiska invandringen och Storbritannien, med inflytande världen över.
Judarna utgjorde cirka 33 procent av befolkningen när Britannien överlämnade Palestinafrågan till Förenta Nationerna (FN), år 1947.
År 1947 beslutade FN att dela upp landet Palestina i sex delar, varav tre delar som utgjorde 56 procent gavs till judiska invandrare för att få bilda sin egen stat, och de tre andra delarna, cirka 40 procent av Palestina, var till för palestinier att få bilda sin stat. De resterande cirka 4 procenten omfattade Jerusalem med omnejd, som skulle internationaliseras!
Med detta har NF och FN, utan samråd eller samtycke från urbefolkningen, palestinierna, gett judiska invandrare en juridisk ”rätt” att bilda sitt nationalhem i Palestina på Palestina arabernas bekostnad.
Israel proklamerades i maj 1948 och erkändes bland annat av USA, Sovjet och Sverige, trots att israelerna expanderade sina gränser och fick besitta cirka 78 procent av landet och samtidigt drev bort cirkaa 800 000 kristna och muslimska araber från sina hem.
1967 utvidgades gränserna då Israel ockuperade den resterande delen av Palestina, 22 procent (Gazaremsan och Västbanken, Golanhöjderna från Syrien, Sinai från Egypten och en del av Libanon). Jerusalem och Golan annekterades av Israel. Som ockupationsmakt behöll Israel förvånansvärt sitt godkännande och samarbete med bland annat Sverige!
Israel struntar i fredsförhandlingarna som sker med palestinier sedan 1991 och expanderar vidare sina gränser genom att bygga vidare på både mur och bosättningar nästan varje dag i Västbanken.
Allt detta tyder på att Israel inte har bestämda gränser. I och med detta uppfyller inte Israel kriterierna som stat, och bör därför kastas ut från världssamfundet FN och tvingas till reträtt från alla de ockuperade områdena.
Rachid Alhajeh
palestinsk flykting sedan maj 1948