En av de viktigaste faktorerna för elevernas studieresultat i skolan är lärarna. För att säkra en hög kvalitet på lärarna måste läraryrket göras mer attraktivt, så att eleverna får en förbättrad undervisning och därmed ökade förutsättningar att nå de nationella målen och goda resultat. Lärares kompetens och potential måste tas till vara och uppmuntras.
För att skolan ska kunna leverera höga kunskapsresultat och hålla hög likvärdighet krävs att de erfarna lärarna vill stanna kvar och utveckla yrket och att lärarutbildningen anses vara attraktiv bland studenterna. Söktrycket till lärarutbildningarna är lågt, och i dag antas i princip alla behöriga sökande på flera av utbildningarna. Det är också alltför många som lämnar yrket på grund av den pressade arbetssituationen.
En mycket viktig åtgärd för att stärka läraryrket – och därmed skolsystemet – är möjligheterna för lärarna att göra karriär inom sitt yrke. Det är viktigt att lärare har goda utvecklingsmöjligheter och kan premieras lönemässigt.
Alliansregeringen inrättade högre avlönade karriärtjänster för lärare. Ungefär 10 procent av alla lärare fick därmed möjlighet att höja sin månadslön med 5 000–10 000 kronor per månad. Genom reformen inrättades förstelärare som ett nytt karriärsteg för lärare, samtidigt som statsbidrag infördes för skolor som inrättade tjänster för förstelärare och lektorer. Förstelärare ska fortsätta undervisa men också ska kunna coacha kolleger, arbeta med att förbättra undervisningen, vara huvudlärare i ett ämne eller ansvara för lärarstuderande. Lektorer ska ha minst licentiatexamen i ett ämne eller ämnesdidaktik och de ska utöver sin undervisning kunna sprida ämneskunskaper till andra lärare eller bedriva forskning som gynnar undervisningen.
Det har emellertid visat sig att skolhuvudmännen har infört högst varierade system när det gäller kriterier för tillsättning, precisering av arbetsuppgifter och varaktigheten i utnämnandet till karriärlärare.
Enhetliga kriterier för vem som får bli förstelärare saknas. Oklarhet på denna punkt orsakar i praktiken missnöje ute på arbetsplatserna.
Det saknas enhetlighet vad gäller innehållet i förstelärartjänsterna. Vissa huvudmän lägger på förstelärarna nya arbetsuppgifter utan att minska deras undervisningstid, vilket i praktiken innebär att det extra lönepåslaget blir en sorts övertidsersättning för de nya uppgifterna. Andra huvudmän minskar förstelärarnas undervisningstid till följd av att de fått nya uppgifter. En tredje grupp huvudmän ger endast ett lönepåslag och titeln förstelärare utan att lärarens arbetsuppgifter förändras.
Det saknas också klarhet i hur länge ett förordnande som förstelärare gäller. Kan det dras tillbaka när som helst, exempelvis om det statliga stödet upphör?
Vi anser att staten behöver ta ett tydligare grepp för att anpassa karriärlärarreformen till den mångfald av huvudmän som finns inom skolsystemet.
Det är rimligt att huvudmännen fortsatt ansvarar för tillsättning av förstelärare. Men för förstelärare, liksom för lektorer, bör staten utforma kriterierna och processen för tillsättning, precisera och fastställa vilka arbetsuppgifter som ska innefattas i anställningen samt med vilken varaktighet tjänsten inrättas. Riksdagen bör också fastställa en norm för hur många förstelärare och lektorer som, sett till antalet elever och skolform, bör finnas i en skola. Det bör vara en självklarhet att åtminstone de studieförberedande gymnasieprogrammen har lektorer knutna till sig.
Kriterierna för innehållet i förstelärartjänsterna ska naturligtvis utformas så att dessa får minskad undervisningstid för att kunna sköta sina nya uppgifter inom ramen för en heltidstjänst.
Ovanstående förslag är i nuläget de mest angelägna åtgärderna för att karriärtjänstreformen ska bli det lyft för läraryrket som många lärare och skolforskare ser som en nödvändighet för att vända de sjunkande kunskapsresultaten.
Annika Eclund
riksdagsledamot (KD) och skolpolitisk talesperson
Bo Jansson
förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund
Hans Albin Larsson
ordförande i Historielärarnas Förening
professor i historia och historiedidaktik