När Uppsala växer krävs ett helhetsgrepp på hur utvecklingen ska bli hållbar, skriver Erik Pelling, Trond Svendsen och Florian Burmeister, ledamöter i kommunens plan- och byggnadsnämnd (UNT Debatt 10/3). Vi säger inte emot. Skolor, parker och mötesplatser måste vi ha. Vi är givetvis också glada åt nya naturreservat – och vem kan i dagsläget vara emot att man vill bygga bostäder? Men debattinlägget saknar konkreta exempel på hur hållbar utveckling ska säkras i Uppsala.
I resonemanget från Pelling med flera saknas koppling till kommunens egna klimatmål: Fossilfritt Uppsala år 2030 och klimatpositivt 2050 och dessutom vad som faktiskt krävs för att nå målen.
Ska man bygga nollenergi- eller plusenergi-hus? Ska man undvika betong och bygga i trä, införa samma krav som i Frankrike: solceller på alla tak? Får vi el-bilpooler i våra bostadskvarter? Sådana frågor måste besvaras i det helhetsgrepp som behövs, med endast 14 år kvar till fossilfritt Uppsala 2030.
Det går inte att göra staden hållbar, om man inte också inkluderar omlandet.
Vi är beroende av landsbygdens ekosystemtjänster när det gäller vatten, luft och biologisk mångfald. Åsen genom Uppsala bjuder på en avgörande sådan tjänst genom att den renar vårt vatten. Hållbarhet förutsätter att man har ett fungerande kretslopp mellan stad och land. Då måste vi också börja bygga toalettsystem som separerar urin från fekalier. Inte som nu då det via reningsverket skickas ut i Fyrisån tillsammans med det dricksvatten som det spolas ner med.
Det finns orter inom kommunen som redan har vattenbrist och där man inte ser sig kunna bygga fler bostäder för att avloppssystemet inte tål det. Då måste vi tänka på ett nytt sätt när det gäller avloppen. Och lantbruket behöver de näringsämnen som vi spolar ut och övergöder vattendrag och sjöar med. De skulle också minska behovet av att importera miljöbelastande konstgödsel, som orsakar stora koldioxidutsläpp vid produktionen.
Vi vill att staden byggs ut i stjärnform med sparade gröna kilar, i stället för att man fortsätter förtäta bort de grönområden vi ännu har.
Om vi samtidigt bygger ut kollektivtrafiken med spårvägar, som kan transportera både gods och människor, kan vi bygga nytt utefter kollektivtrafikstråken på billigare mark än i staden, och göra alltfler hushåll oberoende av bil.
Det måste bli både lätt och trevligt att välja kollektivtrafik. Bussar, spårvagnar och tåg måste kunna ta med cyklar, innerstaden bör stängas av för privatbilar och göras fossilfri. Detta går att göra i mycket större städer än Uppsala. Nybyggda områden måste också planeras för radikalt mindre biltrafik, och från början byggas för en vardag med fossilfri drift. Det blir utmanande nog att ställa om den existerande staden till fossilfrihet på 14 år.
Vi vill bygga hus i trä, som är starka och lagrar koldioxid, i motsats till betong som ger upphov till stora utsläpp.
Bygg dem gärna i terrassform, bygg för gemenskap och undvik utbredda villamattor, som kräver mycket mark, och spara åkermarken.
Vi, de undertecknade miljöföreningarna i Uppsala har sedan några år tagit fram idéer om hur ett hållbart Uppsala kommun kan se ut. Nu pågår en utställning där vi redovisar några av resultaten. Utställningen heter just ”Hållbara Uppsala”. I den talar vi om ekologisk, social och demokratisk hållbarhet och vad det innebär för Uppsala.
Det händer mycket bra saker i Uppsala. Vi är glada åt de nya miljömålen, åt att kommunens plan- och byggnadsnämnd tar fram en arkitekturpolicy, åt naturskyddsområden och promenadslingor i naturen.
Men om vi ska tänka på klimatet och de naturliga kretsloppen krävs att vi har ett vidare hållbarhetstänkande än det Pelling med flera redovisar i sitt inlägg.
Och var hamnar den sociala och demokratiska hållbarheten om man fortsätter att bygga in segregationen i nya områden på grund av boendepriser som gör att många inte har råd att betala?
Fotnot: Utställningen Hållbara Uppsala kan ses på Biotopia i Vasaparken till 5 april.