Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD).
Raoul Wallenbergs familj saknar fortfarande svar på vad som hände deras släkting. Svenska folket saknar fortfarande svar om vad som hände en man som i allt väsentligt kan kallas nationalhjälte. Det är nu 80 år sedan Wallenberg tillfångatogs av ryska myndigheter efter att ha räddat tiotusentals ungerska judar från Förintelsen.
Ny forskning om Raoul Wallenberg visar, i strid med tidigare utredningar, att Sveriges brist på agerande efter hans försvinnande 1945 berodde på att han medvetet övergavs. UD har ända in i vår tid, liksom Ryssland, varit passivt och undanhållit viktiga fakta om hans öde.
Raoul Wallenbergs anhöriga kräver nu att alla arkiv öppnas och att en oberoende utredning tillsätts för att skapa klarhet i vad som egentligen hände Sveriges mest kände diplomat.
I november 2009 släppte Ryssland uppgiften att Wallenberg kunde vara identisk med en numrerad fånge (nr 7) som förhördes i Lubyanka-fängelset i Moskva sex dagar efter hans officiella dödsdatum, 17 juli 1947. En hög FSB-officer, överste Vladimir K. Vinogradov, bekräftade senare i ett chifferfax från svenska ambassaden till UD (19 oktober 2011) att det var ”säkert och totjno” – ett faktum – att Wallenberg förhördes den 23 juli 1947.
Trots denna oväntade öppenhet från Moskva förblev UD passivt. Varken Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt tog upp frågan med president Medvedev under hans Sverigebesök 2009. Inte heller under mötet med premiärminister Putin i Moskva året därpå.
De dokument som rörde svensk-ryska kontakter 2011–2012 om att Wallenberg kan ha levt efter sitt dödsdatum registrerades aldrig i UD:s arkiv. Chifferfaxet hemligstämplades direkt. Tillfälligheter gjorde att forskare senare fick kännedom om dokumenten.
I mars 2018 krävde Wallenbergs brorsdöttrar, Marie Dupuy och Louise von Dardel, deras mamma Matilda von Dardel samt flera forskare att UD offentliggör handlingarna om Wallenbergs öde. De ställde samtidigt ett 80-tal frågor till regering, myndigheter och organisationer.
Den 20 april 2018 tog jag upp detta i en interpellationsdebatt med utrikesminister Margot Wallström. Jag frågade om regeringen hemlighöll information om Wallenberg och om samtal förts med Ryssland om fånge nr 7. Trots upprepade frågor undvek Wallström ämnet helt.
Efter debatten, och sedan jag lämnat in en motion om ökad öppenhet, beslutade regeringen i augusti 2019 att släppa ytterligare 40 000 handlingar. Man uppgav att endast 230 sidor fortfarande var sekretessbelagda. Men det 80-tal frågor familjen ställt ignorerades helt.
Påståendet om att endast 230 sidor är hemliga förstärker missuppfattningar om hur dokumentationen är organiserad. Endast en liten del lagras i den officiella ärendeakten på UD. Tusentals dokument finns i andra samlingar, både där och i andra svenska arkiv. Nästan all information om toppdiplomaten Sverker Åström och ambassadör Rolf Sohlman är exempelvis hemligstämplad – trots att de spelade centrala roller i ärendet och misstänktes gå Sovjets ärenden.
Den nya forskningen visar att svenska handelsförbindelser med Moskva vägde tyngre än Wallenbergs öde. Redan 1946 prioriterade regeringen en stor svensk-rysk miljardkredit och gjorde minst tre formella förfrågningar om att Sovjet skulle förklara Wallenberg död – trots starka indikationer på att han levde i sovjetiskt fängelse.
Tidigare utredningar om Wallenbergs öde förefaller bygga på felaktiga premisser. Motiven bakom Sveriges agerande har inte utretts i tillräcklig omfattning. Som redovisats ovan är även den officiella sovjetiska versionen om hans död 1947 i dag föremål för diskussion.
Raoul Wallenbergs mor, Maj von Dardel, fördömde gång på gång bristen på entusiasm från svenska tjänstemän och kallade hanteringen av sin sons ärende kallsinnig. Som Jan Lundvik, tidigare svensk ambassadör i Ungern, uttryckte det: ”De ville inte ha honom tillbaka.”
Det är hög tid att öppna alla svenska arkiv och tillsätta en oberoende utredning som ger anhöriga, forskare och allmänhet klarhet i Raoul Wallenberg-ärendet.