Jag ser till min förvåning att det före detta länsrådet Ulf Henricsson fortsätter sin ihärdiga kamp mot en rationalisering av den svenska offentliga förvaltningen. Han tycker fortfarande att den ordning som gällt sedan år 1634 är tillfyllest. Att hästskjutsar ersatts av automobiler, att något som kallas IT har tillkommit liksom att de flesta har uppfattat fenomenet globalisering verkar ha gått honom förbi.
Ulf Henricsson och jag har debatterat frågan förut, för så där 10-15 år sedan; om det möjligen kunde vara aktuellt att minska antalet län och landsting. Den processen påbörjades redan 1999. Sedan dess har halva Sveriges befolkning levt i tre län/landsting medan den andra halvan varit fördelad på 18. Skåne, Västra Götaland och Stockholm med invånarantal på cirka 1 miljon, 1,4 respektive 1,8 miljoner. Detta har pågått i 16 år nu och såvitt känt har varken demokratin avskaffats eller medborgarna lidit nämnvärt i dessa storlandsting.
Det är mot denna bakgrund jag är förvånad att Ulf Henricsson fortfarande målar upp skräckbilder av nu föreliggande planer på att även övriga Sverige ska våga ändra på snart fyrahundraåriga indelningar. Det märks att det före detta länsrådet aldrig har behövt känna det politiska ansvaret för att sjukvården ska finnas till på lika villkor i hela landet. Han har inte sett hur den medicinska utvecklingen ständigt gör framsteg som kräver tillgång till universitetssjukhus av yppersta klass.
Ett länsråd i en skyddad statlig byråkrati är tydligen omedveten om vilken utmaning som de demokratiskt valda politikerna ställs inför då de ser glappet mellan behov och resurser och därför behöver rationalisera.
Han är förvånad över att det är så tyst inför de förändringar som förestår. Tänk om det är så Ulf Henricsson, att medborgarna litar mer på sina valda företrädare i landsting och kommuner som nu tillstyrker liggande förslag om ett Svealands län än på före detta statstjänstemän som spjärnar emot?
Underskatta inte medborgarnas insikt om att gamla strukturer behöver ändras i en ny tid. Svealands skattebetalare tror sig nog kunna leva och få bra samhällsservice även med en landshövding och ett länsråd istället för sex, och med betydligt färre landstingsråd än dryga 40. Många tycker nog att trappan ska sopas uppifrån när effektiviteten ska öka.
Medborgarna vet också att denna reform inte handlar om min vårdcentral, mitt sjukhus eller min busslinje eller den eventuella tjänst som man behövt från sin länsstyrelse. Det är överbyggnaden som ska effektiviseras så att resurserna räcker bättre till basverksamheten. Det är skattekraften som ska samlas i hela Svealand, så att sjukvården blir jämlik i hela området och så att nödvändiga satsningar och investeringar kan finansieras.
Mats O Karlsson
Landstingsstyrelsens ordförande 1995-2006