Det är bra att det sker en utbyggnad av Ulleråker. Ulleråker och Uppsala behöver det. En väl avvägd utbyggnad ger ett attraktivt område med en fin boendemiljö, naturupplevelser, kulturella aktiviteter och service.
Problemet med planprogrammet för Ulleråker är de höga kostnaderna för markinköpet. Man vill därför pressa in fler bostäder och högre byggnader på en begränsad yta än vad en god, mänsklig boendemiljö rimligen tål.
Det vore, även om staden inte direkt får tillbaka alla utlagda medel, långsiktigt socialt och ekonomiskt riktigt att bygga ett Ulleråker anpassat till mer humana dimensioner, till nuvarande bebyggelsestruktur och till Uppsala i övrigt.
Detaljplaneförslaget för Vattentornsparken försöker ta hänsyn till befintlig bebyggelse genom att hålla ned höjden på nya hus närmast Ulleråkersvägen, men tyvärr är effekten mest ritbordsmässig. Den relativt höga och massiva bebyggelsen i övrigt, upp till 12 våningar, gör att all kvällssol effektivt tas bort från befintliga (och flertalet nya) bostäder till och med vid sommarsolståndet. Detta kan undvikas genom att i områdets sydvästra del inte tillåta högre bebyggelse än 5 våningar, i varierande höjd och med lämpligt placerade luckor, till exempel fler parkstråt för att minska skuggning och motverka det massiva intrycket.
Detsamma bör gälla alla kommande detaljplaner nära befintlig bebyggelse. Husen i till exempel Ulleråkers planerade centrum vid södra infarten kommer enligt detaljplaneförslaget med sina 10-14 våningar (77 meter som högsta hushöjd) och massiva byggnader att under stora delar av året skugga delar av Lindparken med kringliggande bebyggelse.
För att Ulleråker ska bli ett område att trivas i föreslår jag följande.
1. Förlägg centrum norr/nordost om gamla kyrkogården. Ett centrum norr/nordost om kyrkogården skulle bli mindre påträngande på befintlig bebyggelse och Lindparken. Bygg högst i norr/nordväst vid och över en överdäckad Kungsängsled så att åssilhuetten inte bryts så kraftigt.
2. Gör om Kungsängsleden. Däcka över leden från Kungsängsbron till Dag Hammarskjölds väg.
Korsningen Kungsängsleden-Dag Hammarskjölds väg är liksom bron redan nu problematisk vid högtrafik och trafiken kommer att flerfaldigas med det nya Ulleråker och övriga Södra staden. Detta kommer att påverka också kollektivtrafik på de två vägarna. En fyrfilig överdäckad led, en fyrfilig bro och en bättre utformning av korsningen med Dag Hammarskjölds väg skulle avhjälpa problemet.
En överdäckad led ger mer yta för bebyggelse och annat och minskar buller. Hushöjden i området i övrigt kan minskas. Att avvakta ger större svårigheter att genomföra bra lösningar och blir dyrare. Trycket på en bilbro vid Ultuna ökar.
3. Gör Vingmuttern inklusive Åängarna nedanför byggnaden till ett kultur och friluftscentrum.
Den mäktiga Vingmuttern skulle som kulturhus kunna bli ett landmärke för Uppsala. Vingmuttern och området mot ån kan innehålla:
-Uppsalas konstmuseum, utställningslokaler, konststudios/ateljéer
-Mindre konsertlokaler, övningslokaler för musik
-Föreläsnings- och samlingslokaler
-Bibliotek
-Kafé/restaurang
-Aktivitetspark mot ån med: utescener för musik och teater, utekonst, ytor för spontanidrott
-Spårväg, buss och cykelvägar till Ulleråker ger snabb, enkel kommunikation så att området blir lättillgängligt för Uppsalaborna
I planprogrammet beskrivs det nya Ulleråker som en modern urban miljö som människor vill ha och kommer att tycka om. Hur detta kan åstadkommas med en hög koncentrerad bebyggelse på liten yta i en parkmiljö är svårt att se.
Den massiva effekten av höga hus i tät bebyggelse försvinner inte med vackra formuleringar som ”bottenvåningar som präglas av entrétäthet, variation, kvalitet, händelserikedom och lekfullhet” eller tillämpande av ”ögonhöjdsprincipen”. Ett och annat väl avvägt höghus är okej, men vem är betjänt av ett storstadscentrum i Ulleråker?
Satsa i stället på en grön park- och kulturstadsdel med måttlig byggnadshöjd och täthet. Bit i det sura äpplet, kasta inte goda pengar efter dåliga.
Bengt Bucht
Mikrobiolog, boende i Ulleråker