I morgon är det sista dagen att skicka in sin ansökan till högskolan. Innan antagningsbeskeden kommer den 12 juli är det många som förväntansfullt kommer ha fantiserat om sin nya tillvaro från och med i höst. Med en högskoleutbildning följer ny kunskap och möjligheter till nya vägval i livet. För en stor del av Sveriges befolkning, de yrkesverksamma tjänstemannagrupperna, är den möjligheten tyvärr begränsad. Men deras vilja att utvecklas är stor.
TCO har låtit Statistiska Centralbyrån (SCB) undersöka hur yrkesverksamma personer i tjänstemannagrupperna i åldrarna 30-55 år ser på sitt behov av kompetensutveckling. Resultaten är tydliga – vidareutbildningsbehovet är mycket stort. Totalt säger sig 44 procent behöva kompetensutveckling som de inte kan räkna med att få via sin arbetsgivare. Var fjärde redan inom ett år.
Samtidigt vittnar arbetsgivare om stora matchningsproblem. Enligt Svenskt Näringsliv upplever 54 procent av företagen sig ha svårt att hitta medarbetare med rätt utbildning. Detta trots att vi som befolkning blir allt mer välutbildade och att det inte råder någon brist på arbetskraft. I TCOs studie uppger dessutom hälften (50 procent) av alla tjänstemän att de under det senaste året tänkt att de skulle vilja byta arbete eller karriär. Vi har alltså en situation där en stor del av arbetstagarna vill fortbilda sig för att bättre kunna utföra de jobb de har eller helt byta yrke, medan arbetsgivarna inte säger sig lyckas rekrytera rätt kompetens. Matchningsproblematiken är uppenbar och den är komplex. Men den går att lösa.
När inte arbetsgivarna själva klarar att kompetensutveckla sina anställda måste utbildningssystemet återigen finnas där för den som behöver ny och mer kunskap. Men utbildningarnas form och innehåll, antagningsregler och villkoren för studiemedel är bara några av de hinder som står i vägen för de som senare i livet vill och behöver återgå till kurslitteraturen.
Även den som själv inte har familj, bolån och levt många år på en vanlig tjänstemannalön förstår att dessa självklart vardagliga saker också utgör hinder för att börja plugga igen. Den som kanske redan har en kandidatutbildning behöver oftast inte fylla på med ytterligare en, utan önskar snarare ett brett utbud av relevanta kurser att komplettera med. Det måste helt enkelt finnas utbildningar på högskolenivå för fler än de som nyss gått ut gymnasiet. De utbildningsformer som i dag erbjuds är i stor utsträckning alltför svårtillgängliga för dem som redan befinner sig mitt i yrkeslivet.
Om matchningen ska kunna förbättras räcker det inte att förlita sig på att nyexaminerade förstagångsstudenter får den snabba och smidiga övergång till studierelevanta jobb som både de och svensk arbetsmarknad förtjänar. De som redan verkat på arbetsmarknaden i många år måste kunna ställa om för att bättre kunna bidra med sin kompetens och utvecklas i nya roller. Människors inre drivkraft att via ny utbildning söka nya utmaningar måste tas tillvara, inte hållas tillbaka.
Eva Nordmark, ordförande TCO