På Krim pågår i detta nu ett övergrepp på folkgruppen Krimtatarer som bott på halvön i över 700 år. Sedan Ryssland annekterade Krim i mars 2014 har den ryska regimen stängt ner tidningar, förbjudit politiska möten, olagligförklarat politiska partier och fört bort människor. Några har hittats mördade med spår av svår tortyr.
Den ryska regimens mål är tydligt – kontrollera den Krimtatariska befolkningen genom begränsade demokratiska rättigheter och våld.
Krimtatarerna har vägrat att erkänna Krims införlivning i Ryssland och detta är anledningen till att de nu står i skottgluggen.
Det är dock inte första gången som Krimtatarerna fördrivs och trakasseras av den ryska regimen.
Rysslands behandling av befolkningen på Krim har pågått kontinuerligt sedan 1783 då dåvarande drottningen av Ryssland, Katarina II, annekterade Krim. I slutet av andra världskriget deporterade Stalin 160 000 Krimtatarer österut till Uzbekistan och Sibirien. Detta efter påstådda samarbeten med naziregimen som ockuperat Krim i början av kriget.
Internationella historiker har starkt ifrågasatt krimtatarernas påstådda samarbete med nazityskland, då dom flesta menar att krimtatarerna hade det lika svårt under nazitysklands ockupation som under den tidigare Sovjetiska.
I deportationens spår flyttade ryska medborgare in på Krim och ersatte de fördrivna Krimtatarerna. I Sovjetunionens slutskede luckrades deportationsreglerna upp och man kunde återigen återvända till Krim. I dag bor det ungefär 250 000 Krimtatarer på Krim och ungefär 15 000 personer har i efterdyningarna av annekteringen 2014 tvingats eller valt att lämna halvön.
Krimtatarerna anser att de fortfarande står under ukrainsk flagg eftersom Krim gavs som gåva till Ukraina av Nikita Chrusjtjov 1954 under dåvarande Sovjet. Enligt internationell rätt så är Rysslands annektering av Krim folkrättsvidrig. Med andra ord olaglig. Ryssland har visat sig vara ett oförutsägbart land och det är oklart vad man kan förvänta sig av regimens handlingar i framtiden.
Vi måste därför markera och visa världen på de oegentligheter som Ryssland står för i Ukraina och på Krim från och med nu och framöver.
Det är viktigt att det internationella samfundet fortsätter att uppmärksamma Krimtatarerna. Genom att bjuda in företrädare och låta dom göra sina röster hörda, som skedde på Rysslandsdagarna i Stockholm, så påminns vi om deras situation. Det är också viktigt att de sanktioner som EU och USA upprättat mot Ryssland på grund av de ryska aggressionerna kvarstår. Tillträdet till Krimhalvön från Amnesty och andra människorättsorganisationer med fokus på mänskliga rättigheter måste bli bättre. Det är också viktigt att civilsamhället fortsatt stärks och att det ges redskap för demokratisk utveckling. Genom dessa förutsättningar ges hopp och möjlighet till en framtida demokratisk utveckling på Krim.
Pernilla Stålhammar, utrikespolitisk talesperson (MP)
Kenneth G Forslund, ordförande i utrikesutskottet (S)