”Vänd dem inte ryggen.” Så avslutade Fadime Sahindal sitt tal i Riksdagen år 2001. Mycket har hänt sedan dess, forskningen om hedersrelaterat förtryck och våld har kommit framåt, vi har en klar och tydlig definition av Regeringen, vi har en lagstiftning sedan 1 juli 2014 som kriminaliserar barn- och tvångsäktenskap.
Ja, mycket har hänt, forskning om hedersvåld har bidragit till större kunskaper och bättre insatser och ideella organisationer har upptäckt nya grupper som tidigare varit osynliga. Ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är en sådan målgrupp. Bortförda barn är en annan.
Men vi ska inte för en stund tro att förekomsten av hedersrelaterat förtryck och våld har minskat eller upphört i varken Uppsala eller i Sverige. Under 2014 har TRIS öppna verksamhet tagit emot cirka 200 flickor i Uppsala och haft cirka 60 ärenden.
GAPF har hjälpt flera tiotals ungdomar från att bli bortförda på tvångsäktenskapsresa runt om i Sverige. Detta är en ökning från föregående år.
Ändå menar enhetschefen vid Nexus (Uppsala kommuns resurscentrum för våld i nära relationer) Inger Olsson i en intervju i UNT den 17 januari att förekomsten av hedersvåld har minskat lite över tid i Uppsala. Detta trots att det ännu inte finns någon statistik att referera till.
Det var i Uppsala som Fadime växte upp, och det var i Uppsala hon blev mördad. Det är märkligt att Uppsala har en särskild plats för att hedra Fadime, men inte en handlingsplan mot hedersrelaterat förtryck och våld. Uppsala kommun har heller ingen så kallad HRV-strateg (hedersrelaterat förtryck och våld). Missförstå oss rätt, Fadimes plats är och var ett viktigt steg i rätt riktning, platsen påminner oss varje dag om vad Fadime sa: Vänd dem inte ryggen, blunda inte för dem. Men för dem som är utsatta krävs mer än en plats att minnas, det krävs bland annat samordning, särskilda insatser, tydliga riktlinjer och utbildning för dem som möter målgruppen.
Stefan Löfven lovade i sitt tal under lördagens minnesgala på Berns att inte vända dessa ungdomar ryggen, att inte blunda för dem. Vi hoppas att han håller vad han lovar.
Vi önskar att Uppsala kommun också lovar att inte vända dem ryggen, att inga fler ungdomar blir bortförda, bortgifta, könsstympade eller mördade. Men för det krävs ett flertal åtgärder, det är framförallt tre punkter som TRIS och GAPF vill lyfta:
– Satsa på långsiktigt förebyggande arbete. TRIS har under flera år arbetat förebyggande mot hedersrelaterat förtryck och våld med unga tjejer i Uppsala. Resultatet av det förebyggande arbetet mäts i bland annat enkätundersökningar och skriftliga utvärderingar, resultatet är mycket positivt. Men resultatet hade varit mer positiv om TRIS fick en långsiktig finansiering av kommunen, något som TRIS efterfrågat i åratal. TRIS har nu beslutat att stänga ner flertalet av de öppna förebyggande verksamheterna, bland annat TRIS populära simskola för flickor, tills ett långsiktigt samarbete med kommunen är tryggad.
– Utbilda skola och socialtjänst. Både TRIS och GAPF är ute och utbildar yrkesverksamma och ungdomar i hela landet, men det är sällan vi blir inbjudna av Uppsala kommun. Våra erfarenheter av att arbeta med ärenden som rör hedersrelaterat förtryck och våld i Uppsala kommun är att kunskapsbristen är skrämmande låg bland våra yrkesverksamma. TRIS och GAPF har bland annat varit med om att flickor placeras hos farbröder och/eller enligt SoL (frivillig placering vilket innebär att vårdnadshavare vet vart den unge befinner sig).
Vi har även varit med om det värsta – att flickor försvinner trots att en orosanmälan skickats in sedan länge.
Så länge det inte finns en konkret åtgärdsplan med utbildningsinslag kommer TRIS och GAPF att behöva vidta andra åtgärder som är mer rättssäkra.
– Kartlägg omfång och karaktär av hedersrelaterat våld i Uppsala kommun. Hitintills har ingen signifikant kartläggning av omfång av hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar i Uppsala genomförts.
Den kartläggning som finns att tillgå är Stockholms stads rapport ”Oskuld och heder” som visar att 7 procent av alla flickor i nionde klass utsätts förhedersrelaterat förtryck och våld (de får inte vara tillsammans med en pojke, de får inte fritt välja vem de ska gifta sig med, de får inte göra vad de vill på fritiden, de får inte vara med i alla skolinslag och de utsätts för hot och våld).
Så länge vi inte har en kartläggning vet vi varken hur många som lever i ett hedersrelaterat sammanhang eller om kommunens insatser ger några resultat.
Så länge det finns personer som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld kommer TRIS och GAPF att finnas där för dem, precis som vi gjort i mer än 13 år. Men för att vi ideella ska kunna utveckla vårt arbete och kunna hjälpa fler våldsutsatta så krävs det ett nära samarbete och långsiktigt stöd från Sveriges samtliga kommuner. Vänd dem inte ryggen!
Talin Davidian, ordförande TRIS- tjejers rätt i samhället
Jeannette Escanilla, GAPF- Glöm Aldrig Pela och Fadime