Våren är här och temperaturerna stiger. För många av vår stads mest utsatta människor innebär detta att nätterna utomhus blir mer uthärdliga. Vi har sedan en tid kunnat läsa i UNT om deras situation, där flera sover under en bro vid Fyrisån mitt i ett av de rikaste länderna på vår jord.
Vi i FI Uppsala anser att vi inte längre har råd att ignorera dessa människors situation. Vi håller på att bli moraliskt bankrutt. Det är dags att ändra på det.
Som nytt parti i kommunfullmäktige har vi välkomnat dagcentret för EU-migranter som man beslutat att upprätta.
Men vi måste kunna göra mer. Vi som kommun, som gemenskap, måste kunna göra mer för de mest utsatta i vår närhet. Feminister på Gotland och i Stockholm har visat vägen.
Det absolut största arbetet för att säkerställa att dessa människors grundläggande rättigheter uppfylls görs fortfarande av ideella krafter, något vi anser vara helt orimligt.
Vi anser att grundläggande mänskliga rättigheter skall tillgodoses av det offentliga, inte av privat välgörenhet. Och det är också just det som är syftet med den lag som i Sverige reglerar det offentliga stödet till utsatta människor – socialtjänstlagen.
Anledningen till att de nödställda EU-medborgarna inte ges samma rättigheter som övriga individer som vistas i Uppsala, utan i stället blir beroende av ideell välvilja, är att Sveriges kommuner i allmänhet feltolkar socialtjänstlagen.
Detta uttrycker även Andreas Pettersson, forskare vid Juridiskt forum, i en debattartikel i Aftonbladet (21/11 -14), och tillägger: ”Lagtexten medger inga undantag och tillåter inte att vistelsen eller rätten till bistånd tolkas olika utifrån härkomst, medborgarskap, etnicitet eller liknande.”
För att finna orsaken till Sveriges ovilja att säkerställa mänskliga rättigheter för nödställda EU-medborgare behöver vi bara kasta en blick mot vår historia.
Sveriges gränser var länge stängda för den romska befolkningen.
De var bland annat stängda under andra världskriget, då minst en halv miljon romer avrättades i nazi-Tyskland.
Fram till 1960-talet var romer förbjudna att vara bofasta i Sverige. De tvingades bo i läger, och romska barn tilläts inte gå regelbundet i skolan.
Uppsala bör nu gå i täten i Sverige när det gäller mänskliga rättigheter för nödställda EU-medborgare. Låt oss nu ta nästa steg genom att även tillämpa socialtjänstlagen på ett solidariskt – och lagenligt – sätt. Låt oss tillsammans bryta den antiziganistiska linjen som går genom vårt lands historia och visa vägen mot ett jämlikt samhälle för alla. Det är dags nu.
Vi i FI Uppsala kräver att den rödgröna majoriteten åstadkommer:
• att Uppsala kommun ser till att efterleva socialtjänstlagen och skyldigheten att erbjuda skälig levnadsnivå med tak över huvudet, mat för dagen, skolgång och barnomsorg, grundläggande hälso- och sjukvård samt tandvård för dem som uppehåller sig i kommunen och inte kan tillgodose dessa behov på egen hand.
• att avhysningar inte görs så länge kommunen inte kan erbjuda annat boende där familjer inte splittras.
Att erbjuda hemresor hjälper inte heller, eftersom nödställda EU-medborgare har det bättre i Sverige än i hemlandet.
• att Uppsala kommuns insatser för EU-medborgarna tas fram i samverkan med de berörda. Alla insatser ska även kommuniceras till de berörda på modersmålet och med utgångspunkten att det handlar om rättigheter som tillgodoses, inte bistånd.
• att Uppsala kommun samarbetar och stödjer ideella organisationers och kyrkors/trossamfunds akuta insatser såväl som långsiktiga arbete för värdiga förhållanden för utsatta EU-medborgare i kommunen samt i hemländerna. I detta arbete bör det romska civilsamhället särskilt prioriteras.
• att det etableras mötesplatser i form av medborgarkontor eller öppna center i samarbete med olika aktörer såsom kyrkor/trossamfund, ideella organisationer och inte minst romska organisationer. Här ska de berörda få information och stöd för att få tillgång till sociala skyddsnät, vård, skola och arbetsmarknad. Inom ramen för detta ska särskilda satsningar göras på vuxenutbildning och kvinnors läs- och skrivkunnighet på modersmålet.
• att Uppsala läns landsting tillgodoser utsatta EU-medborgares rätt till vård på samma sätt som övriga EU-medborgare med uppehållsrätt eller med ett Europeiskt sjukförsäkringskort. Målet med nya reformer måste vara att rätten till hälsa är en mänsklig rättighet och som därmed leder till bästa uppnåeliga hälsa för alla människor.
• att ett tydligt barnperspektiv genomsyrar Uppsala kommuns arbete. Barnkonventionen förpliktigar kommunen att tillgodose alla barns rätt till ett rimligt boende, utbildning, omsorg och skydd. Alla beslut som fattas ska ha barnets bästa som utgångspunkt.
Året är 2015. Det är dags att mänskliga rättigheter börjar omfatta vår kommuns mest utsatta människor också.
Uppsala, vi kan bättre.
Mona Camara Sylvan, kommunfullmäktigeledamot och gruppledare (F!)
Sadaf Nasiripour, kommunfullmäktigeledamot (ersättare) (F!)
Tomas Karlsson, kommunfullmäktigeledamot (F!)