Det har knappast gått i fyrsprång för fyra tågspår mellan Uppsala och Stockholm. Om det nu lossnar på allvar får vi se senare i höst när Trafikverket kommer med en rapport. Det är glädjande att ”alla” i Uppsala och i regionen har kommit fram till att det behövs fyra spår.
När jag skrev mitt första inlägg i UNT för ganska exakt tio år sedan ("Räcker järnvägsspåren?") var gensvaret i Uppsala minst sagt svagt. Det behövdes väl inte fler spår.
Det tyckte inte heller Banverket i en kapacitetsutredning från 2005. Det fanns tillräcklig plats för ökad trafik med åtgärder för att bättra signalsystemen och tågföringen. Banverket skrev det skulle räcka med repeterbaliser och eventuellt close-up-signaler.
Jag följde sedan utvecklingen – eller snarare bristen på utveckling – med ytterligare inlägg.
2010 hade det dock börjat hända en del. Översiktsplanen för Uppsala var tydlig med att sätta behov av fyra spår högt. I mitt inlägg ”Uppsala kan bli den nya flaskhalsen” i UNT antog jag att Banverket tagit hänsyn till att det så småningom skulle bli fyra spår när man dimensionerade spårbroarna över Strandbogatan och banområdet söder om dessa, och att man nog ansett att det antal spår som finns på själva bangården efter skapandet av Resecentrum räcker för den ökade trafik som skulle följa med fyra spår in mot Uppsala.
Om man mot förmodan inte skulle ha gjort det skulle nog Uppsala bli den nya flaskhalsen för ökad tågtrafik mellan Stockholm och Uppsala.
Jag fortsatta att följa vad som gjordes i utredningsväg. 2011 tog jag del av en utredning som Trafikverket låtit ett konsultföretag göra. Det finns anledning att citera den även idag. Om Resecentrum skriver man: ”Bangården i Uppsala färdigställs 2011, men kommer inte klara den trafik som framställs i målgrafik år 2020. Alternativet är en utbyggnad av bangården för fler vändande tåg eller att fler tåg blir genomgående”.
Jag vet inte om det finns några sådana utbyggnadsplaner. Kanske är det så dystert att när bangården dimensionerades för nuvarande Resecentrum så tänkte man inte på fyra spår och vad det skulle innebära – exempelvis med avseende på spårbroarna över Strandbodgatan, och behovet av mark för ytterligare spår på bangård både norr och söder om Strandbodgatan. Att nu behöva bredda spårbroarna och ta mark i anspråk nära nyuppförda byggnader kan varken bli lätt eller billigt.
Men jag hoppas att utredningen hade fel om dimensioneringen. Bangården dimensionerades kanske faktiskt för att räcka till för den ökade trafiken med fyra spår.Det vore intressant att höra hur kommunen och regionen ser på de frågor om kapaciteten vid Resecentrum jag tar upp här. Kanske är allt frid och fröjd – inga problem! Ingen flaskhals.
Ingemund Hägg
Uppsalabo och professor emeritus i företagsekonomi