Att för all framtid förstöra ett planlagt kulturområde som är ett historiskt minnesmärke är inte klok politik utan vandalisering, skriver Tina Zethraeus, Seminarieparkens vänner.
Som nya lekparken i Gränby visar, Pelle Svanslösdelen i Engelska parken likaså och årummets upprustning så tydligt illustrerar så kan Uppsala skapa fantastiska, nya värden i staden. När man vill.
Desto sorgligare då att det verkar gått troll i frågan om Seminarieparken. För det kan väl inte vara prestige? Två domstolar har fällt avgörande i frågan. Utslaget är entydigt. Inte bara på en punkt utan av flera skäl flera undanröjs planerna på att bebygga Seminarieparken med sjuvåningshus. I korthet går domen ut på att planerna på att bebygga avslås, därför att kvarteret ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården, därför att detaljplaneförslaget ”medger årgärder som påtagligt kan skada riksintresset”. I avgörandet finns också resonemang om att detaljplanen avviker på ett påtagligt sätt från kommunens egen ambitiösa översiktsplan (som markerar området som värdefullt ur kulturhistorisk och miljösynpunkt), att området i dag uppfattas och används som allmän mark och att andra områden som kan möjliggöra ambitionerna om en stadsdelspark saknas i området.
Det är ord och inga visor. Den som vill sätta in sig i materialet kan finna en bra genomgång i utslaget från den 24 mars.
Det vore olyckligt om kortsiktigt tänkande, prestige, eller andra skäl förhindrade en klok reträtt i denna fråga. En attraktiv kommun behöver inte bara bostäder, utan grönytor för sport och fritid, gräsmattor och träd för ett bättre stadsklimat, kulturminnesmärken för rekreation och bevarande av historien. Uppsala har som gammalt rikscentrum ett särskilt ansvar att förvalta miljöer av nationellt intresse för kommande generationer.
Att för all framtid förstöra ett planlagt kulturområde som är ett historiskt minnesmärke, att privatisera en mark som i dag uppfattas och används som rekreationsyta och sport och fritid (gå förbi en kväll och titta på fotbollsplanen) är inte klok politik, utan vandalisering. I särskilt hög grad måste det mystifiera socialdemokratins väljare om ett parti med ”demokrati” i namnet inte respekterar domstolsutslag, och återigen går i täten för bebyggelseprojekt som innebär att stora miljömässiga och kulturhistoriska värden i stället för att göras allmänt tillgängliga för flertalet, omvandlas till en privat innergård för fåtalet.
Den som behöver inspiration och en vision för hur Seminarieparken ska rustas upp till en miljö för rekreation, sport och fritid rekommenderas att ta en titt på SLU- studenternas projektarbeten. Att göra en attraktiv stadsdelspark av kvarteret Seminariet vore ett inspirerande vallöfte!
Tina Zethraeus
En av Seminarieparkens vänner