Uppsala kommun har fattat beslut om nollvision mot våld i nära relation. Ändå tvingas många kvinnor och barn leva kvar i våld känt av samhället. Barn tvingas regelmässigt till umgänge mot sin vilja med föräldrar de uttryckt rädsla för. I vissa fall flyttas vårdnaden från barnets primära trygghet till potentiella förövare, enbart baserat på att umgänget inte fungerat – så kallad ”cold-switch”, ett akut trauma som ger men för livet.
Vi vill uppmärksamma ansvariga i kommunen på att det inom socialförvaltningen arbetar personer som tillämpar skadlig pseudovetenskap, vilka bidrar till dessa horribla beslut som försätter kvinnor och barn i livsfara.
Skydd från våld borde vara självklart samt att den som utövat våld själv ansvarar för sina handlingar och relation till barnen. I dag förläggs ansvaret på den som är utsatt. Då våld döps om till konflikt startar ett fokusskifte som leder till att våldsutsatta mammor anklagas för att påverka barnen och sabotera umgänge.
Förra sommaren publicerades flera debattartiklar, där sakkunniga forskare, hälso- och rättsexperter påtalade ett allvarligt problem – hur bedömningar och beslut som berör våldsutsatta barn baseras på pseudovetenskap. Europarådets expertgrupp GREVIO har kritiserat Sverige för användandet av så kallad föräldraalienation och likande pseudokoncept. Flera länder har redan infört förbud men Sverige ligger efter.
Kända uppgifter om våld förekommer i mer än hälften av alla vårdnadsmål, i mängder av barnavårdsutredningar och mörkertalet är stort. Det är bekräftat att barn som växer upp i våldsutsatthet riskerar allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser. Forskning lyfter fram att inte tvingas till umgänge med förövaren som den enskilt viktigaste faktorn för barn att kunna återhämta sig från stress och trauma. Trots kännedom om våldets konsekvenser, är det ofta våldsutsatta mammors föräldraförmåga som hamnar i förgrunden i utredningar, inte pappors våld.
Vår erfarenhet i kontakt med myndigheter är att mammor granskas kritiskt medan inställningen till den som utövat våld är mer förlåtande. I ett konfliktnarrativ pressas våldsoffer samarbeta med förövaren medan stödinsatser och skydd ofta uteblir. Kvinnor och barn lämnas ensamma att hantera skadliga och farliga situationer.
En familj där det förkommit våld har ofta många kontakter med flera enheter inom kommunen och vården. Även i fall där våld är väl dokumenterat medför varje nytt möte en risk att bli ifrågasatt. Samverkan är avgörande, liksom kunskap om systematiska mönster av tvingande kontroll. Berättelser om våld riskerar försvinna i ett kontextlöst sammanhang, vilket utnyttjas av manipulativa våldsverkare att förvränga situationen till sin fördel. De med uppgift att skydda blir förövarens förlängda arm.
Ibland uppdagas våldet först vid separation, parallellt som en tvist startar. Det är logiskt att då våga berätta, samtidigt florerar falska fördomar om kvinnor som ljuger om våld för att vinna fördelar i tvisten. När domstolen beslutar om fortsatt kontakt och umgänge trots uppgifter om våld, slås samhällets skyddsnät ut. Rättigheter som ska gälla alla fråntas barn i vårdnadstvister. Dessa ärenden tenderar falla ”mellan stolarna”.
Vår uppfattning är att våldskompetens endast finns i teorin, då misstro gör att skyddet brister. Olika enheter inom kommunen motarbetar varandra och de få med kompetens blir inte lyssnade på. Vi läser med fasa bedömningar där våldsutsattas trovärdighet undermineras, risker mörkläggs och barns rättigheter kränks.
Domstolar fattar ibland beslut i strid med andra myndigheters uppfattning om vad som är bäst för barnet. Socialnämnden i Uppsala kommun har dock under alla omständigheter det yttersta ansvaret att inget barn far illa och kan aldrig avsäga sig det uppdraget med hänvisning till domstolsbeslut. Trots detta pågår just nu ärenden i Uppsala kommun, där en ”dominoeffekt” satt rättssäkerheten ur spel.
Vi vill se omedelbara åtgärder som säkerställer alla barns rätt till skydd från alla former av våld och kränkningar. Den 1 juli träder en ny socialtjänstlag i kraft. Den tydliggör att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Vi frågar:
- Hur ska socialnämnden säkerställa att lagstiftningen efterlevs, när dess tjänstemän bara veckor innan ikraftträdandet tillämpar pseudovetenskap?
- Hur ska nollvisionen mot våld bli verklighet?