Stefan Attefall, landshövding i Uppsala län.
Mer än tre år har gått sedan Putin beordrade Rysslands soldater att genomföra en fullskalig invasion, i syfte att ta över ett självständigt land och införliva Ukraina i Ryssland. Samtidigt finns en enorm motståndskraft hos det ukrainska folket.
I gryningen den 24 februari 2022 inleddes Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan dess råder ett krig i vårt närområde. Vilka argument Vladimir Putin än använder sig av rättfärdigar det inte att Ryssland invaderar ett grannland. Ukraina har full rätt att försvara sig. Även på ryskt territorium. Det är Ryssland som är angripare och som måste backa.
Ukrainarnas kapacitet att i över tre år hålla emot och slå tillbaka de ständiga ryska anfallen på marken och i luften är beundransvärda. Men vi vet också att kriget tär på hela samhället och drabbar alla skoningslöst. Militär, civila, barn, gamla.
Omkring 500 000 skadade och döda personer är en ofattbar siffra - och bakom varje siffra så finns det en människa. Man räknar med att närmare 7 miljoner ukrainare har flytt till andra länder.
Bomber och artilleri dödar människor – och ödelägger och skadar samhällets infrastruktur och byggnader dagligen. Jag är nog inte ensam om att undra över hur de som lever och verkar i Ukraina orkar och hur de får livet att fortsätta, trots pågående krig.
Jag tror att en del av svaret är civilbefolkningens enastående motståndskraft och förmåga att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner, trots att krig pågår. Skolor, universitet, arbetsplatser, affärer och kaféer är trots allt fortfarande till stor del öppna och ger vardagslivet en chans att fortsätta, som ett starkt civilt motstånd mot den ryska aggressiviteten. På så sätt blir också en kopp kaffe på ett kafé en sorts protest mot Rysslands anfallskrig.
Ryssland angriper också medvetet strategisk infrastruktur som elproduktion, vattentillförsel, bostadshus, broar och vägar. Det är beundransvärt hur det som skadats snabbt återställs så att samhället kan fungera hjälpligt mitt i brinnande krig.
Sverige har liksom många andra länder visat vårt stöd till det ukrainska folket i deras strid för att förbli ett självständigt land. En kamp som de också utkämpar för oss alla andra som värnar om folkrätten och mindre staters suveränitet och frihet.
Det ukrainska samhällets robusthet är en styrka som vi i Sverige nu drar lärdomar ifrån i vårt arbete. Sveriges militära försvar tillsammans med det civila försvaret bildar tillsammans det vi kallar totalförsvar. Ett starkt och väl fungerande totalförsvar är avgörande för Sveriges avskräckningsförmåga, men också en grundpelare i Nato-samarbetet som Sverige sedan drygt ett år är en del av.
Länsstyrelsen är ansvarig för att leda och koordinera det civila försvaret och tillsammans med Försvarsmakten utveckla totalförsvaret i vårt län, som landshövding leder jag vår del i detta arbete. En nära samverkan mellan civilsamhälle, länets kommuner, Region Uppsala, näringsliv och Försvarsmakten är avgörande för vårt läns förmåga att kunna hantera kriser och krig.
Målet för det civila försvaret är att ha förmåga att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna, inom ramen för Natos kollektiva försvar bidra till det militära försvarets förmåga, skydda civilbefolkningen samt upprätthålla försvarsviljan och samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar.
Vi behöver hjälpas åt för att tillsammans stå robusta ifall vi också skulle behöva försvara vårt land i en kris eller ytterst ett krig. Här har vi alla, var och en av oss ett ansvar.
Låt oss samtidigt fortsätta att visa vårt stöd till Ukraina och kräva att Rysslands fullskaliga invasion upphör – nu!