Uppsala ska vara en trygg kommun för alla. När vi pratar om trygghet för alla får vi inte stanna vid att diskutera hur vi gör utemiljöer säkra. För vissa tar otryggheten på allvar vid när de stänger ytterdörren och kliver in i sitt eget hem.
I dag minns vi särskilt Fadime Sahindal som dödades i hederns namn den 21 januari år 2002.
20 procent av alla flickor i nionde klass i Uppsala kommun har krav på sig att vara oskulder när de gifter sig och mer än en tredjedel av dessa flickor fruktar antingen tvångsäktenskap eller förlovning och/eller hot och våld om de skulle ha en kärleksrelation med någon deras familj inte accepterar. Det visar siffror som TRIS tog fram i rapporten Ung 018. Statistiken är alarmerande. Den som är otrygg i sitt eget hem är inte fri att förverkliga sina drömmar och leva det liv hen vill.
Antalet orosanmälningar om barn som befaras falla offer för heder har ökat kraftigt de senaste åren. Därför är det mycket beklagligt att det har visat sig att kommunen brister i arbetet med att handskas med frågan om hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi behöver en sammanhängande socialtjänst där fältarbetare och myndighet tillsammans kan arbeta för att hitta utsatta ungdomar som många gånger inte vågar berätta. När ungdomar sedan väl kommer i kontakt med socialtjänsten får inte kommunen fallera i sitt bemötande. Ett barn eller en ungdom som blir utsatt ska känna förtroende för socialtjänsten och de insatser som erbjuds, det gäller både akuta boendelösningar eller öppenvårdsinsatser. Därtill behöver vi familjehem och HVB-hem med särskild kunskap om heder.
För att arbeta med ärenden där barn och unga utsätts i en hederskontext krävs särskild kompetens och kommunen som arbetsgivare måste ge de rätta förutsättningarna för socialsekreterare och andra yrkesverksamma som träffar barn och unga. Därför drev vi, tillsammans med Centerpartiet och Kristdemokraterna, igenom ett förslag i kommunfullmäktige om att inrätta ett specialistteam på kommunen som kan vägleda i dessa frågor och genomföra ett kompetenslyft bland alla medarbetare i kommunen som kommer i kontakt med hedersrelaterat våld och förtryck.
Utan egen försörjning är det svårt, om inte många gånger omöjligt, att bryta sig loss från våld och förtryck. I hushåll där både mannen och kvinnan uppbär försörjningsstöd sker utbetalningen ofta till mannens bankkonto. Detta ger honom än mer makt över kvinnan. Utbetalning av försörjningsstöd bör därför individualiseras för att inte ytterligare riskera att låsa fast utsatta kvinnor i mäns grepp.
Socialtjänsten har haft svårt att rekrytera socialsekreterare och många vakanser ersätts med få, dyra konsulter. När kompromisserna blir för många och ingen tydlig linje finns blir resultatet därefter. Uppsala är Sveriges största socialdistrikt och vi ska vara en förebild i Sverige, inte en kommun där tillfälliga lösningar ersätts av andra tillfälliga lösningar och problem skjuts på framtiden. Det är vi skyldiga alla de som utsätts för våld och förtryck i hederns namn.
Samtidigt finns i Uppsala goda förutsättningar för att än bättre förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Genom Uppsala Universitet har vi exempelvis kunskapscentret Nationellt Centrum för Kvinnofrid som både utbildar och utvecklar metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor.
Idag är det 18 år sedan hedersmordet på Fadime. Att varje år uppmärksamma Fadime Sahindal är, liksom Fadime själv och det minnesmärke i Uppsala som bär hennes namn, en symbol som ständigt ska påminna om allas ansvar att bekämpa hot och våld. Vi glömmer aldrig Fadime.