Ilmar Reepalus välfärdsutredning orsakar livlig debatt om kvalitetsmätningen i välfärden. Reepalu hävdar exempelvis att skolkvaliteten är svår att mäta: ”I mer tekniska verksamheter, som till exempel byggnation och sophämtning, är det viktiga framför allt vad som görs. Inom vård, skola och omsorg är det avgörande hur det görs. Tillförlitliga kvalitetsmätningar inom dessa sektorer blir därför svårare att genomföra och det är ingen enkel sak att formulera tydliga kvalitetskrav eller följa upp verksamheternas kvalitet.”
Men kvalitet i skolan kan självklart både mätas och jämföras – och det sker. Det märkliga är att resultaten inte varit lättillgängliga för föräldrar och elever förrän nu. Genomsnittsbetygen i Uppsalas 27 högstadieskolor uppvisar stora skillnader – skillnader som har ökat under de tre senaste åren. I den skola som uppvisar högst betyg har eleverna i genomsnitt B i alla ämnen och i den skola som uppvisar lägst betyg har eleverna E i genomsnitt i alla ämnen.
En del av skillnaderna beror på socioekonomiska faktorer. Därför har Skolverket utvecklat en modell som tar hänsyn till tre socioekonomiska faktorer: (1) föräldrarnas utbildningsnivå, (2) andelen nyinvandrade och (3) andelen pojkar/flickor. Denna information finns tillgänglig på Skolguiden.nu. Där kan skolornas prestationer jämföras och alla kan se hur varje skola lyckas med sitt kompensatoriska uppdrag.
Resultatet för Uppsalas skolor är både glädjande och djupt bekymrande. Exempelvis har Kvarngärdesskolan och Eriksbergsskolan liknande förutsättningar när det gäller elevunderlag. Ändå skiljer det 51 meritpoäng i genomsnittsbetyg för eleverna på de två skolorna. Det motsvarar mer än ett helt betygssteg för den ena skolan i jämförelse med den andra, för alla elever i alla ämnen, dvs. ett C istället för ett B.
Varför över- respektive underpresterar då vissa av Uppsalas skolor givet sina förutsättningar? Denna fråga har Alliansen krävt svar på i snart tre års tid, men den styrande rödgröna majoriteten i Uppsala har konsekvent motsatt sig alla jämförelser och seriösa skolanalyser. Ytterst är det ett svek mot alla elever och föräldrar som inte får relevant skolinformation.
Att den ena skolan i exemplet kan vara mer generös med betygen än den andra skolan, kan vara en tänkbar förklaring, men knappast den huvudsakliga förklaringen. Eventuell betygsinflation försvårar jämförelser, men det allvarliga är att den rödgröna majoriteten inte vill analysera och öppet redovisa resultaten. Betygen säger inte allt om kvaliteten, där har Ilmar Reepalu rätt, men är likväl ett centralt mått på kvalitet.
Vissa skolor är bättre på att förmedla kunskaper än andra. Ansvaret ligger på skolledningarna och skolhuvudmännen, dvs. Uppsala kommun och Uppsalas skolföretag. Till dessa behöver föräldrar och elever ställa frågan: Hur säkerställer ni att min skola klarar av sitt kompensatoriska uppdrag? Till Utbildningsnämndens ordförande, Caroline Hoffstedt (S), blir istället frågan: Vad säger Du till de elever som inte får chansen att lyckas i den socialdemokratiska skolan?
Huvudförklaringen till vissa skolors underprestation är brister i det systematiska kvalitetsarbetet. Här har huvudmännen ett särskilt ansvar att bistå lärare och rektorer med adekvat stöd. Skolinspektionen har också riktat allvarlig kritik på denna punkt. Alliansen vill införa en central analysenhet som kan underlätta lärarnas och rektorernas administration. Samtidigt ska varje lärare och rektor erbjudas stöd och hjälp med att ringa in problem och snabbt sätta in åtgärder.
Enligt externa forskare, som jämfört Uppsala med både Stockholm och fristående aktörer i regionen, kan Uppsala bli mycket bättre på att styra och leda verksamheten på huvudmannanivå samt mycket bättre på att snabbt sätta in insatser då problem upptäcks. Därmed underlättas lärarnas och rektorernas arbetsmiljö och mer tid frigörs till elevens inlärning.
Det fria skolvalet infördes för 25 år sedan. För att föräldrar och elever ska kunna göra välinformerade val krävs att skolors kvalitet och resultat analyseras över tid, jämförs och öppet redovisas. Om alla föräldrar och elever får tillgång till bättre och relevant information kommer sannolikt fler att välja en annan skola. På så vis blir även skolvalets kvalitetsdrivande effekt tydligare.
Christopher Lagerqvist (M)
Anna Manell (L)
Unn Harsem (C)
Martin Wisell (KD)