Efter 2013 års översvämningar i Uppsala, när Fyrisån steg snabbt och orsakade skador på byggnader, har myndigheterna börjat utreda om och hur vattenöverlast kan förebyggas. Det är bra, för i och med klimatförändringarna spås det mer nederbörd i Skandinavien framöver. Om det dessutom blir kortare vintrar som till exempel i år, kan mer vatten behöva passera staden under en kortare tid.
Innan man funderar på lösningar är det viktigt att studera orsaken till problemet.
Den smala kanalen som vattnet måste forsa igenom i stadens centrum är en av anledningarna till problemet, men man behöver även kolla hur vattnets lopp har förändrats norr om staden under tiden.
Naturliga meandrar har tagits bort och otaliga diken har anlagts i skogs- och åkermark. Sjön Tämnaren sänktes med en meter år 1878 vilket torrlade ungefär 66 kvadratkilometer tidigare våtmarker. Den stora myren Velången nära Tämnaren har utdikats och är idag huvudsakligen skogsmark. Ett sista exempel är Bälinge mossar, där drygt 18 kvadratkilometer myrmark har torrlagts för att öka mängden åkermark. Detta spåddes i UNT (8/7 1916) ”bidraga till en gynnsam ekonomisk utveckling i trakten”.
Slutsatsen är att många fina naturområden har gått förlorade genom dessa torrläggningar och utdikningar och att vattnet måste förflytta sig snabbare genom landskapet vilket ökar översvämningsproblematiken.
För att hejda vattenflödena har det tagits fram förslag för att höja ett antal befintliga dammar norr om staden (UNT 14/3). En del av dessa saknar i dag tillstånd enligt miljöbalken. De är i dag enligt miljöbalken olagliga!
De dammar som anses lagliga skulle ändå behöva begära nytt tillstånd för att förändra dem. Det krävs även miljöanpassningar med fiskvägar för alla dammar för att fisk och andra djur ska kunna ta sig förbi dammarna.
Vi anser att det finns en hel del alternativ som bör utredas vilka kan skydda staden mot översvämningar samtidigt som en del gamla naturområden kan restaureras. I exempelvis Nederländerna där vattenproblemen är mycket mer omfattande har större vattenmagasin kring floder och bäckar skapats som kan fyllas vid behov.
Dessa områden har förvandlats till blöt ängsmark och hyser numera en väldig rik natur samtidigt som de skyddar mot översvämning av byggnader. I Uppland skulle sådana lösningar också kunna fungera utmärkt. Man skulle även kunna satsa på blöta björkskogar som framtida häckningsplatser för den rödlistade vitryggiga hackspetten.
Vi yrkar på att fler möjligheter för att lösa översvämningsproblem av Fyrisån utreds än bara att höja dammar.
En ordentlig miljökonsekvensbeskrivning behövs, där olika alternativ jämförs och där man drar lärdom från lösningar som tagits fram i vattenrika områden från Sverige och andra länder. Genom att återskapa gamla våtmarker på ett smart sätt, till exempel Bälinge mossar eller Velången, kan bättre säkerhet kombineras med höjda naturvärden.
Samtidigt skall man där så går anstränga sig till det yttersta för att återskapa strömbiotoper.
Strömmande vatten har alltid varit en livsnerv för biologisk mångfald.