Prekariatet är enligt den brittiske ekonomen Guy Standing den växande, suddigt avgränsade och ytterst sammansatta grupp av människor som har det gemensamt att de ibland, ofta, eller för det mesta är arbetslösa.
De är många och blir dessutom fler. 50 procent av de arbetstillfällen som skapades i OECD mellan 1995 och 2013 var otrygga jobb till låga löner.
Prekariatets brokiga skara är enligt Standing den nya underklassen i den globala kapitalismens era.
Teorin lider av bristen att människor med mycket olika levnadsförhållanden klumpas ihop till en samhällsklass.
Jämförelsen med proletariatet är haltande.
Förtjänsten med Standings teori är att den lyfter fram ett välkänt men försummat problem. Standing beskriver otrygghetens predikament och har dessutom ett intressant förslag till lösning av problemet.
Idén om en basinkomst, eller medborgarlön, är inte ny. I aktuell tappning är den framför allt ett sätt att komma till rätta med sysselsättningsproblemen i det postindustriella samhället.
Standing är troligtvis optimistisk i överkant beträffande möjligheten att finansiera reformen genom omfördelning från dagens transfereringssystem. Kostnaderna beror bl a på hur stor ersättningen är, vilka som omfattas och effekterna på utbudet av arbetskraft.
Fördelarna är många, inte minst att parasitär byråkrati kan avvecklas.Otryggheten på arbetsmarknaden minskar. Förhoppningsvis stimuleras hobbyverksamet, vilket kan bidra till att utbudet av varor och tjänster ökar. Dessutom kan Arbetsförmedlingen ägna sig åt huvuduppgiften att förmedla riktiga jobb.
Medan diskussioner och pilotprojekt förekommer på olika håll i världen har idén fått flumstämpel i Sverige. Beror ointresset på att en kortslutning av fantasin inträffar när möjligheten till en arbetsfri inkomst förs på tal?
Uppfattningen att beroende av samhället är förnedrande sitter djupt i den svenska folksjälen. Det är ett kärt tema i tidig protestantisk och liberal etik, klarast formulerat av John Locke.
Folk i gemen liksom flertalet experter tycks ta för givet att arbetslösa skulle välja sofflocket om basinkomst infördes.
Det återstår att bevisa. Den motsatta effekten har noterats i ett pilotprojekt i Namibia. Soffliggare reste sig och gjorde värdefulla insatser för lokalsamhället.
Varför inte testa idén i mindre skala i Sverige, som holländarna och finnarna gör, i stället för att chansa på att sänka lönerna för de sämst betalda jobben, vilket många debattörer föreslår?
Är det mer än en from förhoppning att sänkta löner skulle skapa hundratusentals tals nya jobb? Till vilket pris? Följden skulle bli ökade klyftor i ett redan ojämlikt Sverige.
Automation kommer i en inte alltför avlägsen framtid att drastiskt minska efterfrågan av arbetskraft. Regeringen borde därför utreda förutsättningarna att på sikt införa basinkomst i Sverige.
Christian Hårleman (L)