Jag var där. Minnet har bleknat lite men jag kommer ihåg att det småregnade. Vi stod på en före detta järnvägsstation, i före detta Jugoslavien, i det som om några minuter definitivt skulle bli före detta Öst. På andra sidan väntade ett EU. Romano Prodi piskade in historian i ett kort tal, där fanns några högdjur, några paraplyer som hölls av andra, vi andra okända för varandra i spridda skaror i regnet som duggade, och det här historiska ögonblicket var så overkligt som bara livet kan vara.
När den korta ceremonin slutade gick jag till mitt hotellrum. På tv:n visades bilder av hur man öppnade gränsbommarna. Folk gick långsamt, osäkert förbi gränsvakterna som även de inte riktigt visste hur man skulle hantera situationens allvar.
Ett halvt sekel av kommunism var definitivt över. Sönder. Borta. Som om man tappat det på golvet. Slovenien, den första av före detta Jugoslaviens republiker, var nu medlem i EU. Friheten, symboliserad av bommen som inte längre var, tryckte sig på oss. Vi visste inte riktigt hur man lever med den.
Den stora utvidgningen av EU som hände för tio år sedan var det mest betydelsefulla händelsen sedan 1989. Ändå betraktades den i västländer mestadels som hårt arbete för att lära tidigare diktaturer en lektion i demokrati, marknadsekonomi och mänskliga rättigheter.
Nästa kväll åkte jag vidare från Slovenien. Dock inte genom den, för tillfället prydligt ordnade gränsövergången som visades på tv:n, utan cirka 30 kilometer därifrån. På slutet av en krokig, farlig och oskyltad slovensk väg väntade några herrelösa hundar, gränsvakter som fortfarande skrämde en, tjejer som tycktes vänta på någon, killar i skinnjacka som hängde en bit bort, och mörker av en sådan sort som klibbar sig fast. Det mörkret hade dröjt sig kvar från socialismen och det kunde inte ens de slovenska dimmorna gömma.
Tio år senare, efter ett decennium av slovenskt medlemskap i den utvidgade unionen, bilade jag förra året samma väg med min familj. Över samma gränsövergång. Fast nu... utbyggd, fin väg, med mitträcke och planerad belysning, inga gränsvakter, inga herrelösa hundar, ingen prostitution, ingen smuggling, bara en slovenska som säljer dyra motorvägsbiljetter med ett västerländskt leende och ett bryskt, brutet "välkomna".
Det är skillnaden. Det. Den utvidgade europeiska unionen förändrade marken under våra fötter. Vill man prata politikerspråk kan man säga att säkerheteten skapades, friheten och välståndet ökade, länderna tvingades förbättra och rena miljön, rättsstaten fick mer makt, fusket och korruptionen minskade, internationellt samarbete ökade och länderna började tillsammans lösa internationella problem.
Inga ryska tanks kommer att stå i Slovenien som de gör i dag på Krim, inga krig kommer att upprepas. Så mina damer och herrar, så här på tio-årsdagen av den stora EU-utvidgningen frestas jag säga: vi lyckades.
Allt blev inte bra, så klart, men väldigt mycket blev mycket bättre. Därför: fortsätt. Jobbet är inte färdigt. Fortsätt. Utvidga EU vidare.
Jasenko Selimovic (FP), kandidat för Europaparlamentet