Fram till för ett par månader sedan upplevde säkert många i Europa att beskrivningen av Europeiska unionen som ett fredsprojekt klingade historia och svunnen tid. Men nu påminns vi om hur skör freden och friheten är, även i vår tid – i vårt Europa. Få hade kunnat ana att EU våren 2014 skulle föra diskussioner om hur unionen kan få Ryssland att avlägsna sin militär från gränsen till sitt broderfolk i Ukraina. Utvecklingen har gått fort.
Tyvärr har EU:s agerande hittills vittnat om osäkerhet och inlåsta positioner. Det senaste mötet i EU:s utrikesministerråd resulterade i ett antal nya listningar av personer och företag, men ett mer handfast agerande uteblev. Nu behövs ett utrikespolitiskt starkt EU.
Den nuvarande ordföranden för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), tillika Schweiz president, Didier Burkhalter, besökte i förra veckan Rysslands president Vladimir Putin, varpå Putin meddelade att folkomröstningen om självständighet för Donetsk och Luhansk borde senareläggas. Putin själv sade sig också ha gett order om att de ryska trupperna vid gränsen mot Ukraina skulle dras tillbaka.
Knappt hade den påstådda nyheten om tillbakadragande nått nyhetsredaktionerna, förrän nya propagandabilder från Kreml kablades ut från en ny rysk militärövning i ännu högre konfliktnivå. Nato konstaterade frankt att Putin inte dragit tillbaka några trupper. Den så kallade folkomröstningen i Donetsk och Luhansk genomfördes under parodiska omständigheter på söndagen utan några spår av Putins så kallade önskemål om att senarelägga folkomröstningen. I stället deklarerades efter folkomröstningen att Ryssland ”ser med respekt på den uttryckta folkviljan”. Liknande ord användes efter folkomröstningen på Krim.
Veckans händelser blev återigen en påminnelse om att det inte verkar finnas något samband mellan vad Putin säger och vad han gör.
Om Putin menade allvar med sina ord om att han inte avser fortsätta angreppen och underminera Ukraina inför presidentvalet den 25 maj, så skulle han dra tillbaka ryska federationsrådets beslut att tillåta användandet av militärt våld i Ukraina. Att den ryska propagandan fortsätter med hög ljudvolym är inte heller något som talar för att Putin på allvar avser trappa ner agerandet. Att han fredagen den 9 maj valde att fira minnesdagen för segern över Tyskland i andra världskriget på Krim var återigen ett i raden av propagandistiska grepp från presidenten.
Det är inte vad Putin säger att han gör, utan vad han gör, som måste ligga till grund för EU:s agerande. Detta måste EU:s utrikesministrar på allvar ta till sig.
Det finns anledning att känna stor oro inför det ukrainska presidentvalet som ska hållas på söndag den 25 maj. Det som borde bli en segerdag för demokratin riskerar nu att bli den kaosartade dag som Putin sannolikt önskar se. EU:s utrikesministrar borde sammankallas omgående och ha en strategisk diskussion med strategiska beslut för att på allvar nu sätta press på Ryssland och förmå Putin att inte orsaka mer av kaos och intern splittring inför valet. Genom avisering av konkreta sanktioner och lansering av en civil EU-insats kan EU öka pressen på Ryssland.
EU:s ministerråd bör nu vidga kriterierna för sanktioner mot Ryssland. USA har sedan länge markerat mot specifika banker och personer som är Putin närstående, utan att personerna är direkt kopplade till Putins agerande.
Steg har tagits av EU i denna riktning men mer kan göras. Den typen av smarta sanktioner som slår mot Putin och hans närmaste krets, bör utökas för att nå Putins vänner och ja-sägare. EU bör här kunna agera på samma tydliga sätt som USA har gjort.
Det är nu hög tid för EU-kommissionen att presentera de konkreta förslag som beställdes av stats- och regeringscheferna i mars kring hur ett mer omfattande sanktionspaket mot Ryssland skulle kunna se ut.
Tydliga förslag behöver komma upp på bordet före söndag, för att snabbt kunna aktiveras om situationen ytterligare eskalerar.
Ett vapenembargo borde naturligtvis redan ha införts. EU måste göra allt man kan för att nå en tydlig och rak linje gentemot Putin. EU har en stor tilltro till att OSSE kan agera. OSSE har en viktig roll att spela, inte minst genom den övervakningsinsats som nu pågår. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Ryssland, som medlem av OSSE, har möjlighet att ställa krav på hur övervakningsmissionen får verka.
Vid årsskiftet tar Serbien över ordförandeskapet i OSSE vilket riskerar att minska OSSE:s handlingskraft. Därför bör EU nu på allvar förbereda en civil insats, inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) med ett observatörsuppdrag och exempelvis uppdrag att bidra till rättsstatsuppbyggnad i Ukraina. Liknande insatser har gjorts i Georgien och Kosovo och utrikesministrarnas besked om att påbörja arbetet med en sådan insats är ett steg i rätt riktning. Men EU får inte dra benen efter sig. EU behöver egna ögon och öron på marken i Ukraina. Detta bör EU:s utrikesministrar nu avsätta tid för att diskutera och besluta om före valet på söndag.
Vi måste påminna oss om varför EU:s tydlighet behövs. Ytterst handlar det om de många miljoner människor i Ukraina som vill se en bättre morgondag, med verklig demokrati, ökat utbyte med Europa, minskad korruption och fungerande ekonomi. Nu är det hög tid för EU att sätta mänskliga rättigheter, demokrati och frihet i första rummet. Nu behövs det ett tydligt agerande gentemot Ryssland och fortsatt starkt stöd till Ukraina för fred och europeisk integration.
Vi uppmanar därför EU:s höga representant Catherine Ashton att sammankalla ett extra utrikesministerråd före Ukrainas val den 25 maj.
Lars Adaktusson, toppkandidat till Europaparlamentet för Kristdemokraterna
Alf Svensson, Europaparlamentariker (KD)
Ebba Busch, kandidat till Europaparlamentet (KD)
Borys Tarasyuk, parlamentariker, f d utrikesminister i Ukraina
Tunne Kelam, Europaparlamentariker Estland