Den 22 maj meddelade Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att de kommer rösta igenom en vilandeförklaring som skjuter upp värdlandsavtalet med Nato i ett år. För 77 år sedan slöts Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjet. De bittra fienderna chockade världen med sitt plötsliga samarbete mot sitt gemensamma mål att motverka världens demokratier.
Nu skakas Sverige på samma sätt av svurna motståndares oheliga allians.
Vänsterpartiet har flera gånger slagit sig för bröstet som Sverigedemokraternas tydligaste motståndare. De har gång på gång kritiserat alliansen för att lägga förslag som bara kan gå igenom med SD:s stöd, de kallar SD för fascistiska och rasistiska och har deklarerat att de aldrig kommer att samarbeta med dem.
Nu lägger V ett förslag om en vilandeförklaring som enbart kan gå igenom med SD:s stöd.
Det är Jonas Sjöstedt fullkomligt medveten om och detta är därför renodlat hyckleri.
Vänsterpartiet har tidigare vägrat att erkänna Islamiska Statens folkmord på minoritetsgrupper i Irak och Syrien. Den enda orsaken till det enligt Hans Linde (V) var att förslaget kom från KD och stöddes av SD.
Är det inte värt risken för V att sammankopplas med SD när det gäller erkännandet av ett folkmord som redan skett, men värt risken när man vill skjuta upp avtal man inte tycker om?
Eller anser V att det är en skillnad eftersom de själva föreslog vilandeförklaringen innan SD uttryckte sitt stöd? Skillnaden verkar enbart semantisk i det fallet.
Deras grund för motståndet är dessutom grundlöst.
Vänsterpartiets syn på värdlandsavtalet baserar sig på desinformation och ren okunskap.
I en debattartikel i VLT 19/5 påstår vänsterpartiets Stig Henriksson att “om Sverige undertecknar Värdlandsavtalet så öppnar vi dörren för kärnvapen på svenskt territorium.” För att göra denna tolkning behöver man antingen vara vänsterpartist eller Vladimir Putin. Det räcker med att kasta en blick på Norge eller Danmark, båda fullvärdiga Nato-medlemmar för att förstå det. Det är ytterst problematiskt när folkvalda riksdagsledamöter väljer att opinionsbilda genom att aktivt sprida desinformation.
V och SD vet att de inte åstadkommer någonting i längden, avtalet skjuts bara upp ett år och de har majoriteten emot sig.
Allt de visar är okunskap om vad avtalet innebär samt att ryska säkerhetspolitiska intressen får inflytande över svensk försvarspolitik.
Det är märkligt att Sverigedemokraterna använder sig av parlamentariska minoritetsskydd för att driva igenom sin politik. Det är ett parti som förespråkat folkomröstning om invandring, som ständigt klagat på att de inte fått inflytande som parti, trots växande opinionsstöd. Deras önskan att påverka politiken måste ha grumlat omdömet här, för inte ens SD kan på allvar mena att en sjättedel av riksdagen som hindrar fem sjättedelar från att fatta ett beslut innebär att folkvilja får verka.
Värdlandsavtalet är långt ifrån ett fullvärdigt medlemskap. Avtalet reglerar och förenklar hur Sverige övar och samverkar med Nato.
Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna, vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato i något avseende.
Samarbetet skulle därför bli mer rättssäkert och transparent, samtidigt som vår suveränitet bevaras.
Motståndet mot värdlandsavtalet bygger på okunskap och medvetna feltolkningar. Det är olyckligt om partier börjar använda parlamentariska skyddsmekanismer för att driva sin egen agenda. Trots deras goda föresatser är det tydligt vems ärenden de omedvetet springer. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är den politiska motsvarigheten till det innersta lagret av en Matrjosjka.
Jacob Axelson, säkerhetspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Oscar Matti, liberal debattör