Debatt: Vaccinsamordnaren får inte glömma EU

Kampen om ett vaccin mot covid-19 kommer snart att ta över samhällsdebatten. För att garantera att svenskar får vaccin i tid i den huggsexa som nu väntar så måste vi samarbeta mer inom Europa. Därför är det första som regeringens nya vaccinsamordnare Richard Bergström måste göra är att åka till Bryssel och kroka arm med Unionens arbete att få fram ett vaccin.

För närvarande pågår ett intensivt arbete runt om i världen för att utveckla läkemedel och vaccin mot covid-19. Det är minst sagt nödvändigt. Vaccinsamordnaren Richard Bergström har ett svårt arbete framför sig att få tag på vaccinet. Men det blir ännu svårare om han struntar i EU.

Inte bara för att EU är den största producenten av vaccin i dag, med en uppskattad kapacitet på 1,7 miljarder doser per år, utan också för att EU har starkare muskler att säkra tillgång till vaccin globalt. Vi kan inte låta Sverige stå ensamma när huggsexan börjar.

För det första så behövs ett skarpt europeiskt mål för vaccination av samtliga utsatta grupper och människor i samhällsviktiga tjänster. Detta säkerställer att de grupper som bedöms vara i störst behov av ett vaccin när det finns på marknaden, ska nås och prioriteras i en första vaccinationsrunda. Ett sådant mål skulle också undvika att andra EU-länder lägger beslag på vaccindoser för sin egen befolkning och att andra står utan.

För det andra så måste Europa se till att teckna avtal med andra stora aktörer på forskningssidan. Trots att Europa står för den största andelen av tillverkningen av vaccin så är det fullt tänkbart att ett första vaccin utvecklas i en annan del av världen. Därför måste unionen snabbt sluta ett licensieringsavtal med andra stora aktörer som USA, Kina och Indien. Den globala kapaciteten för produktion av vaccin behöver öka och vi behöver säkerställa att det finns tillräckligt med doser av Covid-19 vaccin samt att inte den ordinarie vaccinproduktionen står tillbaka. Det är av största vikt att detta sker snarast innan man har utvecklat ett vaccin, till skillnad från efteråt då förhandlingsbalansen skiftat. Såklart måste detta ske i samråd med Världshälsoorganisationen för att också säkerställa att fattigare länder, som kanske saknar licensavtal och resurser, också får ta del av vaccin på lika villkor som rikare länder. Vi behöver arbeta för en jämn global distribution av såväl vaccin som läkemedel.

För det tredje så måste även mer pengar satsas på forskning kring sjukdomsbekämpning och framtagande av vaccin.  Därför borde man revidera det avtal som slöts för EU:s program för forskning och innovation, Horisont Europa, för perioden 2021–2027. Minst 20 procent av anslagen – cirka 200 miljarder kronor – borde satsas på forskning som förebygger epidemier, rustar EU för att hantera framtida epidemier, motverkar antibiotikaresistens och ta fram nya antibiotika.

I tider av kris prövas samarbetsförmågan mellan länder, vilket vi såg tydligt när smittspridningen var ett faktum inom EU tidigare i mars. EU måste visa att man klarar av att stå upp för den fria rörligheten av varor även i kristider. Hela världen hoppas på att ett nytt vaccin ska kunna tas fram inom snar framtid men när det väl sker krävs det att tillgången till vaccin är säkrad – för alla parter.