Uppsala är en fantastisk stad som lockar många nya invånare. Befolkningen tros öka från dagens 200 000 till uppemot 350 000 fram till 2050. Uppsala håller på att bli Sveriges fjärde storstad på riktigt.
Flera debattörer antyder att man skulle kunna betrakta Uppsala som färdigbyggt – att ingen tillväxt kan ske utan att stadens egenart förloras. Men en stad kommer aldrig att vara färdig.
I alla väl fungerade storstäder har stadskärnan vuxit och utvecklats under tillväxten. När vi ska skapa bostäder för alla i en ekologisk och socialt hållbar stad kommer Uppsala att förändras.
Det är dock olyckligt att den offentliga debatten om stadens utveckling hittills mest handlat om hur många bostäder som ska byggas per år. Det långsiktiga och lösningsorienterade samtalet saknas. Om Uppsala enbart prioriterar att bygga snabbt och på platser där ingen störs riskerar vi att få en utspridd stad med hus och nya stadsdelar som inte bidrar till livet i sin omgivning. Domen över en sådan utveckling kommer bli lika hård som den som fällts över miljonprogrammet.
Det pågår flera ambitiösa stadsutvecklingsprojekt i Uppsala, bland annat i Östra Salabacke, Rosendal och Ulleråker. Kommunen har tagit ett grepp kring de södra stadsdelarna, där också en ambitiös medborgardialog pågår, men fortfarande saknar vi ett helhetsgrepp kring staden. Uppsalas mål att bygga 3 000 lägenheter om året måste även omfatta kvalitet och hållbarhet. Om det växande Uppsala ska bli bättre och inte bara större måste kommun, näringsliv och medborgare göra allt man kan för att nå dit.
Utan satsningar på arkitektur och stadsbyggande hade Köpenhamn fortfarande haft trafikkaos på trånga gator, Malmö varit en döende varvsstad och Bilbao ett bortglömt industricentrum.
Genom ett konsekvent arbete med att höja kvaliteten i stads- och husbyggandet är dessa städer i dag internationella förebilder. De har förstått att arkitektur inte kan komma i sista hand som utsmyckning utan måste vara en grund i utvecklingen av vackra, hållbara och attraktiva städer. Gemensamt för dessa städer är också att de använder styrmedel för att höja kvaliteten i arkitektur och stadsbyggnad.
Därför är det glädjande att Uppsalas byggnadsnämnd nu tagit beslut om att som ett komplement till översiktsplanen utarbeta en arkitekturpolicy.
Som samhällsengagerade arkitekter hoppas vi därmed på ett kraftfullt verktyg som kan hjälpa kommun, byggherre och arkitekt att prioritera när vi planerar och bygger den nya storstaden Uppsala.
Meningen med en arkitekturpolicy är att ge vägledning i den sammanvägning av olika krav och regler som i slutänden ofta resulterar i slätstrukna hus och isolerade stadsdelar.
Den ska inte skapa nya regler utan peka på vilka kvaliteter som är prioriterade och ge den transparens och förutsägbarhet som är efterfrågad av såväl fastighetsägare som byggare och invånare.
Inom fem områden ser vi att arkitekturpolicyn behöver vara särskilt tydlig.
Uppsalas arkitekturpolicy
• måste ta boendesegregationen på allvar. Stadens olika delar behöver länkas samman med ny bebyggelse och tydliga stråk. Ny bebyggelse bör planeras och formas så att den ger kvalitetshöjningar även för kringboende. Skolor och andra viktiga samhällsfunktioner bör få framträdande platser. Här förväntar vi oss att kommunen är ett föredöme och värderar arkitektonisk kvalitet i sina byggnader.
• behöver göra tydligt att det är den tätare, gång-, cykel- och kollektivtrafikdrivna staden som kan möta framtidens miljöutmaningar. En glesare stad leder till mer biltrafik och är mindre tillgänglig för den som inte har bil. En tätare stad har fler samband och kontaktmöjligheter och har därför ekonomiska fördelar i framtiden.
• bör också ta ställning för ett mer långsiktigt byggande. Kortsiktigt byggande är dyrt för samhället och därmed för oss alla. Varje nytt hus och stadsdel måste vara ett steg på vägen till en hållbar stad.
• bör uppmuntra till nya former för medborgarinflytande. En så exceptionell stadsutveckling som pågår i Uppsala kan bara bli bra om kommunens nya och gamla invånare deltar i utvecklingen. Ambitionerna i projektet Södra staden är ett steg i rätt riktning.
Dialog för grannskapsutveckling bör drivas kontinuerligt för att ny utveckling inte ska komma som överraskningar.
• behöver beskriva begreppet arkitektonisk kvalitet. Det rör sig inte om stil eller utseende utan om kvaliteter i volym, material och stadsrum som lever över modeändringar och varierande användning. Just för att den är så svårfångad prutas den ofta bort i dagens pressade byggprocesser. Här behövs stöd för att de hundratals vägval som görs i en byggprocess ska göras åt rätt håll.
Om det växande Uppsala byggs på rätt sätt kommer vi i framtiden leva i en vackrare stad där invånarnas möjligheter inte begränsas av var man råkar bo eller vilket fordon man har tillgång till. Ett Uppsala som underlättar möten mellan människor och stimulerar till ny utveckling.
Det kommer inte gå av sig självt. Vi måste jobba för det tillsammans. Vi ser fram emot att fortsätta lämna vårt bidrag i utformningen av Uppsala, och vi hoppas på en arkitekturpolicy som hjälper oss på vägen.
Anders Tväråna, arkitekt SAR/MSA
Charlotta Råsmark, landskapsarkitekt LAR/MSA
Fredrik Nilsson, arkitekt SAR/MSA
Martin Ehn Hillberg, landskapsarkitekt LAR/MSA
White arkitekter Uppsala