En stad bygger också historia och historier, skapar en själ, som gör den meningsfull för den generation som just nu lever där. Uppsala är just en sådan stad, och därför måste de grundläggande värdena och miljöerna vårdas. Därför är beslutet att riva i Odinslund så chockerande, och motiveringarna så oacceptabla.
Fastighetsägaren, stiftelsen UBBO, som ägs av Uppsala Akademiförvaltning, har tydligen vanvårdat husen till den punkt där husen inte kan räddas utan stora kostnader. Därför är rivningsbeslutet klokt, säger kulturnämndens ordförande. Därför säger ordföranden i plan- och byggnadsnämnden att hon inte kan se att kommunen kan ta på sig ansvaret och kostnaderna för att rädda husen.
”Alla gamla hus går kanske inte att använda” enligt kulturnämndens ordförande. Men vem tar ansvaret för stadens själ? Odinslund är inte vilken park som helst. Dess karaktär är en del av Uppsalas historia som måste bevaras för framtida generationer. Inga argument om bostäder för studenter och gästforskare eller ”kanske turistinformation eller något liknande” kan försvara ingrepp som riskerar att i grunden förändra Odinslund.
Uppsala kommun och Akademiförvaltningen måste inse sitt ansvar för Uppsalas framtid och inte stödja sig på argument som att ”de som är kritiska till rivningslovet inte har varit på alerten innan det blivit skarpt läge”. Vår generation har Uppsala till låns.
Gia och Bo Kjellén