Om jag förstått det hela rätt menar man från politikerhåll att kvalitet i dessa sammanhang-upphandlingen kring Musikskolans kö enbart är relaterad till kvantitet,det vill säga till att så många som möjligt får chans att lära sig spela.
Vidare har kvalitetsbegreppet i upphandlingsfrågan handlat om att få minsta möjliga kostnad.
Vi som arbetar som musiklärare har självklart den drivkraften att nå så många som möjligt – det ligger i sakens natur.
Men jag värjer mig bestämt mot att man inte kan se ordet "kvalitet" även i ett vidare perspektiv, det vill säga närma sig ordet och dess betydelse med mer nyfikenhet, respekt och diskussionslust.
För egen del upplever jag till exempel dagligen att en individuell (och därmed dyrare) lektion ger läraren tillfälle att helt anpassa undervisningstempo och metodik efter varje elev.
Eftersom instrumentalundervisning handlar en hel del om finmotorik har jag som lärare stor möjlighet att arbeta på ett direkt sätt med barn som har olika inlärningsproblem (bokstavsdiagnoser med mera).
Det är en unik situation där mycket tillfälle ges att bidra till elevens självkänsla – något jag är övertygad om även kan ge återklang i andra sammanhang.
Detta kräver till exempel god erfarenhet från lärarens håll. Självklart blir detta dyrare på kort sikt, men kanske inte i ett längre tidsperspektiv?
Naturligtvis är kvalitetsbegreppet även kopplat till lärarens mångåriga utbildning (plus yrkeserfarenhet) – som i alla pedagogiska och yrkesmässiga sammanhang! Detta borde vara en självklarhet.
Listan kan göras mycket längre och diskussionen borde vara ständigt pågående...
Alltså är "kvalitet" ett mycket mer mångbottnat ord än vad som hittills framgått i denna debatt.
Att själv definiera detta ord i ett upphandlingsavtal är naturligtvis nödvändigt men betyder därmed inte automatiskt att man kan använda det lättvindigt i en (så viktig) diskussion – här efterlyses en mycket större nyfikenhet och beredskap att lyssna in dess betydelse på fler nivåer än de rent marknadsmässiga.
Vi talar ju om viktiga kulturvärden när vi vill förmedla ett kulturarv, en genrebredd, ett hantverk, en kreativitet och uttrycksmöjlighet till våra barn.
I tider av intensiva diskussioner kring våra skolor borde vi även vara mycket noggranna med frågan om våra barns och ungdomars undervisning i de så kallade estetiska ämnena – även på deras så viktiga fritid.
Att kunna se, erkänna och uppskatta kvalitet där den finns borde också vara en klok och viktig förmåga att arbeta med när man har en beslutsfattande funktion.
Anette Müller-Roos , musiklärare