När nu resultaten av regeringens signalpolitik kring LSS visar sitt grymma ansikte reagerar Åsa Regnér med att tillsätta en snabbutredning. Handikappförbunden vill istället se ett tilläggsdirektiv till utredningen av LSS, som säkerställer rättstillämpning, kvalitet och rättvisa enligt lagens intentioner med andra incitament än besparingar
Åsa Regnér (S), barn- äldre, och jämställdhetsminister, gick i början veckan ut och berättade att Inspektionen för socialförsäkring fått i uppdrag att snabbutreda ifall lagen om grundläggande behov för att få personlig assistans tolkas för snävt. Hon hänvisar till de fall som på senare tid uppmärksammats där personer som haft personlig assistans antingen blivit av med den eller fått betydligt färre timmar.
Handikappförbunden kan inte låta bli att förvånas över detta sena uppvaknande. Vi har tillsammans med resten av funktionshindersrörelsen upprepade gånger vid uppvaktningar, i skrivelser och i debattartiklar flaggat för att kommuner, Försäkringskassan och förvaltningsdomstolar ibland tolkar och tillämpar Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, på ett sätt som strider mot intentionerna i lagen.
Vi har också påpekat att assistansreformen i grunden är en mycket lyckad reform som bidrar till samhällets utveckling på flera sätt, både ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och som en frihetsreform som gynnar självständighet och delaktighet.
Men det har varit svårt att tränga igenom det senaste årets massiva medierapportering som enögt fokuserat på vad som anses vara fusk och oegentligheter i den personliga assistansen.
Och det är också denna högljudda rapportering som har fått regeringens öra. Bokstavligen som ett brev på posten kom regleringsbrevet i januari, där regeringen uppmanade Försäkringskassan att ”bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Några månader senare sjösattes LSS-utredningen med direktiv som pekar åt samma håll – målet är besparingar inom den personliga assistansen. Man anger dessutom att dessa besparingar ska finansiera förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de andra stödinsatserna, enligt LSS. Men LSS är en rättighetslag, och med sitt agerande har regeringen gjort en individuell rättighet till en budgetfråga. Det senaste slaget mot reformen är att schablonersättningen för assistans försämras.
När nu media uppmärksammat den sömndruckna regeringen på konsekvenserna av myndigheters och domstolars agerande, men också av den skarpa signalpolitik som förts på området, vill man genast agera och då med ytterligare en utredning.
Handikappförbunden tycker istället att det nu är hög tid att regeringen tar vårt medskick inför utredningen på allvar och inser vikten av att den fokuserar på tillämpningen av LSS som den rättighetslag den är, så att de ursprungliga intentionerna uppfylls. LSS måste utvärderas utifrån FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I det här läget menar vi att det enda rätta Åsa Regnér kan göra är att ge den pågående utredningen ett tilläggsdirektiv att också utreda rättstillämpningen av lagen, och då bland annat hur bedömningarna av grundläggande behov slår.
Handikappförbunden vill också påminna om vår ståndpunkt att en samhällsekonomisk utredning av LSS kräver att man också tittar på samhällsvinsterna med reformen och dess tio insatser, något som lyser med sin frånvaro i regeringens direktiv. Man bör titta på alternativa lösningar till insatserna och vad de skulle innebära för kostnader respektive vinster.
Vi ser fram emot en breddad utredning som säkerställer kvalitet och rättvisa, enligt LSS intentioner, med andra incitament än besparingar. Den första frågan borde kanske vara: Vad får mänskliga rättigheter kosta?
Pelle Kölhed
Vice ordförande i Handikappförbundens styrelse och expert i LSS utredningen