En hel del av de röstberättigade i Sverige valvägrar eller valskolkar. De ligger kanske på soffan helt passiva under valdagen. Hos oss nya svenskar är valskolksiffran mycket högre, vilket gör både politiker och forskare fundersamma.
Själv är jag 69 år, en av de nya svenskarna, och jag är så glad och positiv att jag deltar i valen sedan 1990. Jag hade aldrig tidigare i mitt liv deltagit i något val, inte förrän jag fick svenskt medborgarskap 1989. Allt hade dittills gått över huvudet på mig, men då kändes det viktigt för mig, och så är det säkert för alla andra i samma situation, att välja representanter som kunde anstränga sig för att tillmötesgå mitt politiska intresse.
Fem val har passerat och med tiden har jag kommit att känna mig besviken, speciellt under de två senaste valen, på de politiker som valdes eftersom de hade varit duktiga på att prata och lyckats övertala mig och andra om deras program, men samtidigt har varit så hjälplösa när det gäller att handla.
Ekonomi, arbetslöshet och annat var huvudfrågor under valkampanjerna, men hittills har arbetslösheten inte, i synnerhet inte hos befolkning med invandrarbakgrund, blivit mindre snarare tvärtom.
Alla berörda vet att arbetslösheten kan skapa problem för samhället. Lagbrott, psykiska, psykosomatiska och psykosociala problem, invandrarfientligheter och så vidare.
För att inte skrämma de nya svenskarna från att överhuvudtaget delta i det politiska livet måste politikerna sluta tjafsa och lova för mycket (=ljuga) och därefter svika väljarna. Man bör veta att väljarna förstår och analyserar politiska åsikter som bjuds.
Politikerna måste, tycker jag, vara arbetslivserfarna och inte bara duktiga teoretiker. De måste känna till livet precis som vanlig folk gör för att därigenom kunna närma sig verkligheten och vinna både valet och väljarnas hjärta.
De nya svenskarna bör i alla fall delta i valet bland annat för att berika det politiska livet i Sverige och för att motverka de främlingsfientliga partierna.
Rachid Alhajehtolk, journalist och författare