I onsdags inträffade något unikt i svensk politisk historia. Regeringen misslyckades med att få igenom sin budget i riksdagen. Statsbudgeten är det viktigaste underlaget för en regering och grunden för den politik man vill föra.
Folkpartiet gick till val med alliansen och vi röstade för vår egen budget och vår egen politik. Vi tog ansvar för det löfte vi hade gett våra väljare.
Det extra valet i mars ger våra liberala värderingar en ny chans och kan bli räddningen för valfrihet, kontinuitet och jämställdhet i vårt län.
I åtta år har Folkpartiet och alliansen arbetat för att skapa ett samhälle med individen i centrum. Ett av många exempel är Lagen om valfrihet, LOV, som ger privata vårdcentraler, äldreboenden och omsorgsföretag möjlighet att fritt etablera sig där de bedömer att de behövs. Innan alliansen införde lagen tvingades landsting och kommuner genomföra traditionell upphandling av all sjukvård och omsorg de inte själva gav, vilket gjorde att människor kunde tvingas byta läkare, boende eller hemtjänst varje gång ett avtal löpte ut.
I vårt län låter lagen om valfrihet de äldre få större inflytande över sitt boende, ger personal tryggare arbetsvillkor och gör det lättare för patienter att exempelvis få hörapparat och medicinsk fotvård.
Bland det första Löfvens regering gjorde var att försöka begränsa valfriheten. Man hade så bråttom att man redan i januari 2015 ville avskaffa LOV. Ivern var så stor att regeringen fick bakläxa – Lagrådet kritiserade beredningen av förslaget och konstaterade att kvaliteten var för dålig för att ligga till grund för lagstiftning. Det glädjer oss att valfriheten, jämställdheten och kontinuiteten nu tillfälligt är räddade.
Även på lokal nivå här i Uppsala ser vi tydliga tecken på misstänksamhet mot privata initiativ: i landstinget var man så mån om att låta privata vårdcentraler och mödravårdscentraler själva bära hela tyngden av regeringens höjda arbetsgivaravgifter att man i budgeten för 2015 valde att inte låta dem få en krona av den ekonomiska kompensation sjukvården skulle tilldelas av staten. Det är Folkpartiet starkt kritisky till.
Minskad valfrihet i hälso- och sjukvården innebär ett stort bakslag för invånare och medarbetare, för människors valfrihet och för patienters inflytande. På flera sätt har LOV även varit ett steg framåt för jämställdheten.
1. För det första har myndigheten för vårdanalys visat att kvinnor är de som mest uppskattar att själva få välja vård.
Framförallt gäller detta kroniskt sjuka och äldre kvinnor, som är de som mest behöver sjukvården.
2. För det andra tillhör vård och omsorg delar av vårt samhälle där kvinnor har den största chansen att utvecklas som chefer och ledare.
Över hälften av hälso- och sjukvårdsföretagen drivs av kvinnor. Inom omsorgen är siffran ännu högre. Eftersom siffran i samhället i övrigt är bara hälften så hög utmanar dessa kvinnor traditioner och normer och banar väg för andra kvinnor, både inom och utanför sjukvården.
3. För det tredje är mer än fyra av fem anställda i sjukvård och omsorg kvinnor.
För dem och deras kolleger innebär vårdvalen en möjlighet att göra friare val i yrkeslivet som sedan länge varit självklara i traditionellt manliga branscher. Att kunna starta eget eller byta arbetsgivare ger medarbetare chansen att välja arbetsuppgifter och arbetsklimat.
Statistiska centralbyråns (SCB) statistik visar dessutom tydligt att ett regelbundet byte av arbetsgivare är det bästa sättet att få en riktigt god löneutveckling.
Turerna kring LOV blottar S-MP-regeringens syn på privata initiativ och på människors förmåga att fatta egna beslut. För den som vill värna om valfrihet och inflytande i vård och omsorg är valet den 22 mars enkelt.
Lina Nordquist, landstingsråd (FP)
Maria Weimer, riksdagsledamot (FP)
Mohamad Hassan, kommunalråd (FP)