Utgångspunkt för programmet är som sig bör FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade 2008. Förutom en påminnelse om de universella och odelbara mänskliga rättigheterna innehåller konventionen en rad konkreta krav på reformer inom olika samhällsområden. Grundtanken är att funktionshindrade ska kunna leva på lika villkor som andra.
Konventionens rättigheter ekar med varierande styrka i de övergripande mål som Uppsala sätter upp för sin funktionshinderpolitik.
Men när dessa mål bryts ner till delmål och direkta åtgärder urholkas sambandet mellan de båda målnivåerna.
Centrala konventionsbegrepp som tillgänglighet, delaktighet och andra förblir tomma eftersom de inte preciseras i siffror och andra kvantitativa mått. När och i vliken omfattning planerade insatser ska genomföras avgörs vid årliga överläggningar om budget och verksamhets-/affärsplaner med nämnder och kommunala bolag.
Inom ett så brett nyckelområde som inre och yttre fysisk miljö är ett av delmålen ökad tillgänglighet i offentliga lokaler. En lovvärd ambition men utan större betydelse så länge kommunen inte anger tidpunkt och bredd på insatsen. En eller två ramper för rörelsehindrade, några kontrastmarkeringar i anslutning till en trappa för synskadade eller kanske en hörslinga i ett av kommunens sammanträdesrum för hörselskadade kan vara nog för att uppfylla kravet. Om förändringarna ska göras inom en nära eller avlägsen framtid förblir dessutom en öppen fråga.
Så kallad särskild kollektivtrafik som bland annat rör färdtjänst ägnas också några välmenande men substanslösa rader. För att kort sammanfatta uttrycker kommunen förhoppningen att resorna ska fungera väl. Det vill säkert alla. En text med klara föreskrifter om de arbets- och kvalitetsvillkor som måste ingå i kommande upphandlingsunderlag hade bättre fört resenärernas sak framåt.
För funktionshindrades arbete och sysselsättning kan kommunen sägas ha särskilda skyldigheter enligt FN-konventionen.
I artikel 27g) uppmanas den offentliga sektorn att anställa personer med funktionsnedsättning. Denna artikel förbigår kommunen med tystnad.
Någon egentlig öppning av den kommunala arbetsmarknaden för funktionshindrade har man inte tänkt sig. Fokus riktas mot arbetsvillkor och anpassade eller alternativa arbetsplatser. I dessa fall utlovas att möjligheterna till insatser ska öka. Vilken skillnaden är mellan en ökning och möjligheterna till en ökning tål att fundera på. Programmet ger i varje fall inget svar.
Exemplifieringen kunde fortsätta. Inom område efter område grundar kommunen sina goda avsikter i FN-konventionen men konkretiserar dem inte på det praktiskt politiska planet. Det sker heller inte i den handlingsplan som kommunstyrelsen lagt fram för att genomföra programmet. Uppräkningar av artiklar i konventionen och fördelning av arbetsuppgifter på nämnder och kommunala bolag förlorar i mycket sin mening med nuvarande töjbara styrmedel.
De funktionshindrades rättigheter har med det presenterade programmet förts upp på den politiska dagordningen i Uppsala. Men steget till deras tillämpning i praktiken är långt och trevande.
En ny konkretiserad version av programmet är nödvändig för att komma till rätta med bristerna.
Men avsnitten om konventionens rättigheter behöver man inte skriva om. De kan bara föras över från nuvararnde program.
Lars Nord