Kungen är inte vald och ämbetet går i arv. Det är hierarkiskt, och därför bör monarkin avskaffas. Ungefär så har det ofta låtit i debatten efter att kungen höjt rösten.
Argumentet kan låta jobbigt. Men statsministern är inte heller folkvald, åtminstone inte till rollen som regeringschef. Han är vald till riksdagen, men statsministern har sitt parti och talmannen att tacka. Partiet har bestämt att han är dess främsta företrädare, och talmannen har gett honom i uppdrag att bilda regering. Ni som gnäller över kungen, måste läsa på om historia. Regeringsformen säger att talmannen är ansvarig för att bilda regering åt partiernas företrädare. Talmannen är inte heller folkvald och inte heller är statsråden folkvalda. Myndighetscheferna är inte folkvalda. Detsamma gäller domarna.
Poängen är dock inte att domare och statsministern bör väljas av folket. Vår poäng är att om någon saknar personligt mandat från väljarna, betyder det inte att hans gärning är illegitim, enligt regeringsformen. Det är folket som gör det demokratiskt förankrat.
Mot denna bakgrund ter sig det principiella argumentet mot monarki mindre imponerande. Det är korrekt att Carl XVI Gustaf inte har ett personligt mandat direkt från folket men det är riksdagen som bestämt att kungen ska vara statschef.
Vad gnäller då republikanerna över? Den amerikanska typen av republik med en mäktig folkvald president kan ha sin intellektuella lockelse. Men att Socialdemokraterna skulle gå med på detta är osannolikt, och knappast övriga borgerliga partier heller. Varför skulle riksdagen frivilligt omforma sig till förmån för en folkvald president?
Frågan blir då hur Sverige blir en bättre nation av att ha en ceremoniell president? Finlands president är dyrare än det är för Sverige att ha en kung utan presidentval. På vilket sätt skulle då svenska folket känna sig bättre representerat av till exempel Håkan Juholt än av Carl XVI Gustaf eller kronprinsessan Victoria? Skillnaden är att Kungen kan representera hela folket. Det kan varken en statsminister eller en tilltänkt president.
Monarkins försvarare använder sig för det mesta av argumenten att kungen gör nytta för Sverigebilden utomlands och att kungahuset skänker glans åt ett annars gråmurrigt folkhem. Det stämmer och detta ska inte avfärdas alltför snabbt. Inte främst för att kungen öppnar dörrar för exportindustrin, utan för att folk blir nyfikna på vårt land och vår kultur när kungaparet gör statsbesök.
Monarkin har enande betydelse, det har vi sett vid tsunamikatastrofen och nu under Covid-19. Inte ens vårt hittills så skonade land går säkert för nationella katastrofer. Där kan en kung göra en insats som ingen omstridd statsminister eller tjänstemannapresident förmår. Till och med våra rödaste vänner i Norrland anser att monarken gör ett bra jobb och att avsätta honom är kontraproduktivt.