Ekonomi innebär, som bekant för många av oss, att hushålla med knappa resurser. Regeringen har ansvaret för Sveriges ekonomi, alltså skall regeringen hushålla med knappa resurser.
Magdalena Andersson kommenterade den 22 oktober i Ekot hur de ökade kostnaderna för flyktingmottagningen kommer att finansieras, vilket enligt finansministern ska ske bland annat genom nedskärningar i assistansersättningen:
”... det handlar också om att dämpa kostnadsutvecklingen på andra områden där vi ser att kostnaderna ökar, till exempel sjukskrivning och assistansersättningen”.
Passande nog lät regeringen den 10 november meddela att en översyn av LSS-lagstiftningen är aktuell, med hänsyn till bland annat kostnadsökningar och den kritik som riktats mot lagen.
Hur regeringen får ihop att de två skälen rättfärdigar en översyn av LSS är en gåta. En översyn kommer sannolikt inte att kunna åtgärda kritiken mot LSS.
Ingrid Burman, ordförande Handikappsförbunden, och Heike Erkers, ordförande Akademikerförbundet SSR riktar i rapporten ”LSS – målsättningen som försvann” (2014) uppmärksamheten mot de svårigheter som uppstår när myndigheter tolkar LSS på olika sätt.
I rapporten skriver Burman och Erkers att ”Från våra organisationers medlemmar, personer med funktionsnedsättningar samt handläggare och chefer som ska förverkliga lagens syften, hörs samstämmiga röster om att LSS över tid kommit att tillämpas alltmer restriktivt.”
Handlingsutrymmet i LSS är en förutsättning för att handläggare skall kunna göra individuella bedömningar, men handlingsutrymmet kan också resultera i att myndigheter vid tolkar LSS på olika sätt.
Rapporten bygger i stora delar på Lennart Erlandssons avhandling ”Rätt, norm och tillämpning – En studie av normativa mönster vid beslut enligt LSS på tre arenor” (2014).
Lennart Erlandsson skriver i sin avhandling om de tjänstemän som han intervjuat på kommunerna att dessa upplever LSS som svårtolkad och att ”...Informanterna hade svårt att beskriva i vilken hierarkisk ordning man använde interna riktlinjer och annat källmaterial som grund för sina beslut...”(Erlandsson).
Vad som verkar vara en bidragande orsak till att myndigheter tolkar LSS på olika sätt är således att tjänstemännen inte finner lagen tillräckligt tydlig, samtidigt som de inte vet vilket värde de skall tillskriva olika rättskällor.
Tjänstemännen tenderar, enligt Erlandsson, att tillmäta myndigheternas interna (icke normgivande) dokument alltför stor betydelse. Dessutom försöker ofta kommunernas handläggare få en enskilds ansökan att passa in i en mall samtidigt som en tydlig koppling mellan fakta och hänvisningen till LSS saknas (Erlandsson). Försäkringskassan styrs av interna mallar i högre grad än kommunerna (Erlandsson 2014). Förvaltningsdomstolarna grundar sina beslut på de fakta som framkommit i myndigheternas utredningar och fungerar, till skillnad från myndigheterna, som normerande instans.
Kommunerna och Försäkringskassan har sammanfattningsvis en omfattande normbildning, som inte alltid stämmer överens med rättsliga normer, trots avsaknad av normgivningsmakt i formell mening (Erlandsson 2014).
Erlandsson framhåller att en risk med myndigheternas omfattande mängd styrdokument, vilket både kommunerna och Försäkringskassan har, är att rättsliga normer inte prioriteras (Erlandsson).
En naturlig följd av att myndigheter tolkar LSS på olika sätt och dessutom tillmäter rättskällor värde i strid med rättskällehierarkin är att rättssäkerheten hotas.
Skulle en reform av LSS resultera i en mer enhetlig tolkning av LSS? Sannolikt inte, eftersom den kritik som riktas mot LSS framför allt handlar om att kommun, Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna värderar olika rättskällor felaktigt – något som ministern enligt regeringsformen inte kan styra över.
Att försöka införa förtydliganden i lagen så att tolkningsmarginalerna minskar skulle riskera att omintetgöra den flexibilitet som finns inbyggd i LSS och som är nödvändig för att kunna göra individuella bedömningar.
Skulle en reform av LSS resultera i de kostnadsminskningar som regeringen eftersträvar?
Det återstår att se, en utredning och eventuell revision av lagen bör bevakas nogsamt eftersom det kan framstå som alltför lockande att placera kostnadsdämpande åtgärder på dem som inte kan föra sin egen talan.
Amanda Skårner
moderat Juriststudent och syster till Conrad