Rasism är inte något abstrakt eller sällsynt – det är en verklighet som barn och unga utsätts för dagligen i vårt avlånga land. I skolan, på fritiden, på sociala medier och i kontakten med samhällsinstitutioner möter de diskriminering och sämre möjligheter än sina jämnåriga. Det är en verklighet vi måste börja erkänna och aktivt motarbeta.
Den 21 mars är den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. För oss i ungdomsrörelsen i Uppsala är detta en dag att belysa de strukturella orättvisor som många upplever – och att ställa krav på åtgärder. Rasism drabbar många redan i skolåldern och får hemska följder. Forskning visar att barn som utsätts för diskriminering löper större risk för psykisk ohälsa, sämre skolresultat och en känsla av utanförskap. Trots detta upplever vi en tystnad från makthavare och beslutsfattare om detta omfattande samhällsproblem. Nu är det dags att agera, och vägarna framåt är många. Vi unga ser tre viktiga åtgärder som samhället måste prioritera:
1. Antirasistisk utbildning i skolan
Skolan ska vara en trygg plats för alla barn, men för många är det en plats där de möter rasism från både klasskamrater och lärare. En rapport från Friends visar att etnicitet är en vanlig orsak till att unga utsätts för trakasserier i skolan. Antidiskrimineringsbyrån Uppsalas senaste årsrapport visar också att anmälningar om rasistisk diskriminering i skolan är vanliga. Därför tycker vi att skolan måste stärka sin utbildning i mänskliga rättigheter och antidiskriminering, såväl för elever som personal. Medvetenhet om förekommande problem är avgörande för att motverka fördomar och främja inkludering.
2. Skärpta åtgärder mot hat och rasism på sociala medier
Många unga berättar om hur de utsätts för rasism på nätet. Sociala medier har blivit en arena där hat sprids snabbt och ofta ostraffat. Här måste plattformarna ta ett större ansvar. Vi uppmanar våra folkvalda att stärka skyddet mot rasistiska trakasserier online genom att utreda och införa hårdare regler för plattformarnas ansvar och möjligheter till snabbare anmälan och åtgärd.
3. Tydlig information om ens rättigheter som barn och ung
Att söka stöd och råd som utsatt för rasism ska inte vara svårt. Trots det, är det i vår erfarenhet tydligt att barn och unga inte får tillgång till samma information om exempelvis vart man ska vända sig om man vill klaga på sin skola. Att inrätta gedigna klagomålsfunktioner och se till att information om detta når alla elever är avgörande för att kunna fånga upp missförhållanden.
Rasism är alltså inte en fråga om enskilda fall – det är ett systematiskt problem som påverkar hela samhället. Men det är också ett problem som går att bekämpa med fler åtgärder. Att skydda barn och unga från rasism är inte något vi kan välja – det är en skyldighet. Nu är det dags att politiker och beslutsfattare tar sitt ansvar och agerar kraftfullt.
Sigrid Bystrand Straumits, ordförande, Röda Korsets Ungdomsförbund Uppsala
Isa Evansson, vice ordförande, Röda Korsets Ungdomsförbund Uppsala
Simon Fagerlund, ordförande, MÄN Uppsala
Joel Persson, språkrör, Grön Ungdom Uppsala län
Juni Rosenkvist Malmberg, språkrör, Grön Ungdom Uppsala län
Elna Igeland, distriktsordförande, Ung Vänster Uppsala län
Esther Trost, klubbordförande, Ung Vänster Uppsala
Wille Holmberg, distriktsordförande, Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Linus Wesslén, distriktsordförande, CUF Uppsala
Josefin Adman, aktiv i Fridays for Future Uppsala
Linnea Hildorsson, ordförande, FN-Uppsala ungdoms- och studentsektion
Alice Florin, ordförande, Uppsala tjej- och transjour
Andie Stendin, verksamhetsledare, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala
Lo Jatko Mührer, RFSU Student Uppsala
Tilly Hilariusson, ordförande, Uppsala Queer Students
Brendan R. Joseph, Sveriges ungdomsrepresentant till UNESCO
Benjamin Ladraa, ordförande, Solidarity Rising
Fares Sawalha, ordförande, Palestinska Folkets Förening
Omid Mahmoudi, verksamhetsansvarig, Ensamkommandes riksförbund