REPLIK
Bäste Mikael Köhler, tack för din replik (UNT 15/10). Låt mig börja med att det är inte jag som har skrivit att besöksförbudet vid sjukhuset ”borde hävas”. Rubriken är satt av tidningens redaktion.
I och med din tolkning utifrån ”häva besöksförbudet”så försvarar du förbudet utan att på något sätt bemöta min synpunkt att det går att med små ansträngningar ordna ”säkra smittfria anhörigbesök”. Att smittoläget i Uppsala har ökat anser jag inte ytterligare förstärker skälet till fortsatt besöksförbud utan att ta hänsyn till de negativa effekterna det kan ha för både för den som är sjuk och den anhörige. Du utvecklar i ditt svar din egen erfarenhet av de positiva effekterna av anhörigbesök särskilt vid långvariga sjukhusvistelser. Med den samstämmighet vi har i det avseendet borde få dig att inte så kategoriskt vidhålla det mycket kategoriska besöksförbudet utan att ens reflektera över vad som verkligen kan göras för att uppnå smittfria besök. Både du och jag vet att det är fullt möjligt att organisera säkra anhörigbesök utan ombyggnationer och ökade kostnader.
Jag förstår att du inte vill bemöta min kommentar att det i huvudsak är den vårdande personalen med sociala aktiviteter utanför sjukhuset som i första hand utgör riskgrupp för spridning till patienterna. Det har varit en känslig fråga under hela pandemin men är utan tvekan det huvudsakliga skälet till alla äldre som dött i covid-19 vid äldreboenden. Vi äldre har tagit rekommendationerna på allvar medan många yngre tycks ha tänkt ”det här drabbar inte mig”. Jag tror inte att anhöriga äldre har spridit smittan till sina äldre anhöriga vid dessa boenden.
Som du själv skriver är det ingen som idag kan säga hur länge ni kommer att ha det aktuella besöksförbudet. Mot den bakgrunden borde man åtminstone tänka vilka som verkligen skulle behöva besöka sin sjuka anhöriga och då inte bara föräldrar till barn och de kritiskt sjuka utan även anhöriga till de som vårdats t.ex mer än en månad.
Med de restriktioner som nu gäller ska det bli intressant att ta del av de eventuella rapporter angående ökad psykisk ohälsa bland anhöriga till sjukhusvårdade som en följd av det stelbenta och onyanserade besöksförbudet. Är det ett ansvar som läggs på framtiden inom psykvården? I så fall en dålig planering.