Det är från lantbruket som huvuddelen av vår mat kommer. De som producerar råvarorna är lantbrukare, personer med stor praktisk kunskap om komplexa ekologiska system. Med århundradens erfarenhet och kunskap i ryggen, kombinerat med den senaste digitala tekniken är målet att kunna leverera förstklassiga produkter. Därför är det olyckligt när välmenande, men inte helt genomtänkta, regler detaljstyr en liten del av den ekologiska kedjan, vilket kan ge stora konsekvenser i balansen på andra områden.
Vår mat kommer ur jorden och därför måste vi vara rädda om vår odlingsmark. Runt Mälaren finns otroligt bördiga jordar och en stor del av Sveriges befolkning bor i närheten. Detta ger fantastiska möjligheter att leverera lokala och närodlade produkter, vars fördelar inte bara är att transportsträckan är kort, utan de kan också tillåtas mogna färdigt på plantan, vilket ger ett högre närings- och smakinnehåll.
Samtidigt är det många intressen som måste samsas vid Mälaren. Det handlar inte bara om matproduktion utan även om exempelvis dricksvatten, sjöfart, rekreation, naturupplevelser och biologisk mångfald. Kulturlandskapet kring Mälaren har mycket höga naturvärden, skapade av många generationer av lantbrukare. Det är lantbrukare som har vårdat skogarna så att de är artrika och upplevs som öppna och inbjudande att ströva i. Det är lantbrukare som genom att låta sina djur beta håller landskapet öppet och skapar livsmiljöer för en mängd arter av både växter och djur, inte minst vid Mälarens stränder där vassen behöver hållas borta.
Tätorter och städer kring Mälaren växer så att det knakar. För att få plats med nya stadsdelar, externa handelsområden, vägar och logistikcentrum tas jordbruksmark i anspråk, bit för bit, året om. Detta är en långsam process som är svår att överblicka.
Ibland är dock processerna mycket snabbare, när den nya slussen i Stockholm står klar kommer vattenståndet i Mälaren att förändras över en natt vilket innebär att närmare 10 000 hektar av våra mest bördiga jordar kommer att behöva sås senare på våren, vilket resulterar i försämrade skördar.
Betesdjuren måste också vänta längre med att gå ut på bete på de rika strandängarna runt Mälaren och vi riskerar att förlora både ekonomiska och biologiska värden. Dessutom åsamkar detta ekonomiska förluster för markägarna som måste få korrekta ersättningar för produktionsbortfallet på den mark som inte längre kan användas på samma sätt som tidigare.
Det finns en stark trend mot ekologiskt framtagna produkter, men man måste då vara medveten om att den typen av odling kräver mer mark än konventionell odling eftersom avkastningen är lägre. Vår åkermark kommer också att behöva producera energi för att ersätta kol och olja i framtiden.
Att samtidigt, genom olika regler och ändrad infrastruktur, ta de jordar som är bland Sveriges bördigaste ur produktion, tycker vi i LRF är upprörande, inte minst ur ett självförsörjningsperspektiv.
Den nya regleringen av Mälaren innebär att mat nog för att föda en mindre svensk kommun behöver ersättas med importerad mat. Någon måste alltid producera den mat svenskarna äter, varför inte vi själva?
Vi måste värdesätta vårt inhemska lantbruk högre och även använda oss mer av lantbrukarens erfarenhet och expertis inom ekologiska system. Lantbruket måste redan från början vara med i diskussionerna när nya regler som påverkar odlingslandskapet planeras. Något som kan tyckas vara en liten och positiv förändring på ett ställe kan ge mycket stora negativa konsekvenser på ett annat.
Per Pettersson
Ordförande LRF Mälardalen
Margareta Malmquist
Ordförande LRF Södermanland