Diskussionen om vĂ„rt statsskick borde lysa mera klart. Thomas Lyreviks böcker âDen kungliga korruptionenâ samt âDen kungliga kleptokratinâ belyser behovet av engagerat samtal om vad det svenska kungadömet innebĂ€r. Det samtalet lyser med sin frĂ„nvaro. Det finns all anledning att fundera över de skĂ€l som anvĂ€nds för att försvara vĂ„rt odemokratiska system.
Det finns Ätminstone tre typer av sammanblandningar som omgÀrdar den debatt som ÀndÄ förekommer.
Den första gĂ€ller sammanblandning av sak och person. Ofta anförs Victoria Bernadotte som ett gott exempel pĂ„ vad kunglig uppfostran kan leda till. Ăven den nuvarande statschefens beteenden och uttalanden anförs som skĂ€l för monarkin. Men dessa argument har inte nĂ„got med monarkin i sig att göra. I vĂ„rt södra grannland prisas drottningen för sina insatser under 50 Ă„r som statschef.
Det finns i debatten lite förstÄelse för att dessa personer utsetts pÄ ett odemokratiskt sÀtt. Orimligheten att genom blodförbindelser erhÄlla statens högsta Àmbete belyses svagt eller inte alls. Det Àr fel att genom arv och pÄ livstid erhÄlla denna position. Sak och person blandas samman.
Ett annat exempel pÄ sammanblandning Àr pÄstÄendet att om Sverige blir en republik, blir det som i USA. Sammanblandningen firar hÀr en ny triumf. USA Àr inte en parlamentarisk republik. Det amerikanska systemet bygger pÄ en maktfördelning mellan folkvald president som bÄde Àr statschef och regeringschef, den lagstiftande församlingen (Kongressen) samt Högsta domstolen.
Det svenska systemet Àger inte denna maktfördelning. En demokratiskt tillsatt statschef i Sverige fÄr endast en symbolisk roll. Goda exempel Àr Tyskland, Finland och Island. Statsministern i Sverige stÄr för den politiska ledningen. Statschefen i en demokrati ska kunna stÀllas till ansvar för sitt fögderi.
En tredje typ av sammanblandning görs mellan demokratisk förankring och demokratisk etik. Ofta anförs att en majoritet av vÄr befolkning stÄr bakom det nuvarande statsskicket. Det Àr förvisso sant. Det betyder inte att kungadömet kan försvaras utifrÄn god demokratisk etik, det vill sÀga utifrÄn grundlÀggande demokratiska vÀrden Skulle Sverige idag ha blivit en sjÀlvstÀndig stat, skulle knappast idén om att införa monarki vinna större terrÀng.
Det som Àr grund för vÄrt nuvarande system Àr tradition och okunskap. Monarkin Àr ett avsteg frÄn centrala demokratiska principer. Det Àr inte god demokratisk ordning att statschefen tillsÀtts genom arv, inte kan Ätalas för sina gÀrningar, mÄste tillhöra en viss trosinriktning, inte tillÄter insyn i hovets verksamhet samt Àr befriad frÄn skatt.
Att sopa frĂ„gan om vĂ„rt statsskick under mattan Ă€r dĂ„lig demokratisk etik. Nu diskuteras flaggdagar och ordnar, men varför utreds inte frĂ„gan om vĂ„rt statskick? Ăngslan för att förlora röster fĂ„r ta över behovet av att skapa intresse och opinion för vilket statsskick en sann demokrati ska ha. Det Ă€r ocksĂ„ dĂ„lig demokratisk etik.
Monarkins glans och underhÄllningsvÀrde kastar sin skugga över en önskan om utredning av vÄrt statsskick. Kompromissen frÄn 1971, dÄ kungens makt starkt beskars, behöver Äter belysas utifrÄn moderna demokratiska vÀrden.