I maj besökte jag Litauen för att diskutera energifrågor och säkerhetspolitik. En ny elkabel mellan Sverige och Litauen, Nordbalt, hade invigts någon månad tidigare och jag var intresserad av hur litauiska politiker och experter såg på energisäkerhet kring Östersjön.
Litauens energipolitik skiljer sig dramatiskt från debatten i Sverige. Där beskrevs energipolitiken som en fråga om överlevnad, självbestämmande och demokrati. En av de starkaste drivkrafterna efter självständigheten var att bli oberoende av rysk energi och därmed fri från ryska politiska påtryckningar.
Historien om Sovjets förtryck och utrensning av litauer är allestädes närvarande. Energipolitiken handlar där om frihet.
På 90-talet hände det vid flera tillfällen att Ryssland stängde av gasleveranser till Litauen. Barnen fick sitta med jackorna på i skolorna och familjer sov i samma säng för att klara natten. Enträget har litauiska politiker därför oavsett färg drivit på för en energipolitik fri från rysk gas och verkat för fler elkablar till pålitliga EU-grannar.
När Litauen övertalades att stänga kärnkraftverket Ignalina vid EU-inträdet uppstod nya utmaningar. Men det är med stor stolthet och lättnad dagens litauiska politiker konstaterar att de nu kan importera tillräckligt med energi från europeiska vänner för att vara oberoende av rysk gas.
I Sverige har den säkerhetspolitiska debatten länge präglats av ett slags fredskomplex. Efter 200 år utan krig verkar vi ha förlorat känslan för fundamentala frihetsfrågor. Det är därför med Litauens och de övriga baltiska ländernas glasögon vi bör se det skärpta säkerhetsläget i vårt närområde.
När våra baltiska grannar är oroliga bör även vi vara vaksamma. Det gäller i synnerhet i vår syn på Nord Stream 2, planerna på en ny rysk gasledning i Östersjön. Det baltiska motståndet mot gasledningen har från början varit hårdnackat och grundat i bittra historiska erfarenheter.
I en tid då det säkerhetspolitiska läget kring Östersjön är sämre än på länge måste vi vara klarsynta även inom områden som ser ut att vara opolitiska och rent kommersiella. Energipolitik och infrastruktur är två sådana områden som förenas i ärendet Nord Stream 2 och som har tydliga säkerhetspolitiska implikationer.
Att som regeringen, hänvisa till endast en enkel miljöprövning för den nya gasledningen är otillräckligt. Sedan Nord Stream 1 byggdes finns tre nya parametrar som måste tas i beaktande.
Förutom de ökade säkerhetspolitiska spänningarna finns i dag en starkare europeisk gemensam energipolitik som syftar till att diversifiera energimarknaden. Stick i stäv med ökat europeiskt beroende av rysk gas från Nordstream 2. För det tredje vet vi att Ukraina förlorar viktiga transitavgifter om Ryssland växlar över helt till leverans vid ledningarna i Östersjön.
Det är positivt att utrikesminister Margot Wallström i riksdagen nyligen lovat att regeringen även ska göra en säkerhetspolitisk prövning innan tillstånd ges för gasledningen. Det här är en fråga av sådan vikt att Stefan Löfven själv borde engagera sig på EU-nivå för att stoppa projektet. Att USA:s vicepresident Joe Biden tog upp gasledningen vid sitt besök i Sverige visar på projektets geopolitiska dignitet.
De baltiska länderna firar i dagarna 25 år av självständighet. Låt 25-årsdagen bli en väckarklocka för oss svenskar att ensam inte är stark, att säkerhet byggs tillsammans med andra och att vi har en moralisk skyldighet att värna och försvara våra baltiska grannars demokrati och självständighet!
Maria Weimer
Riksdagsledamot, energipolitisk talesperson (L)