Vid sidan av klimatfrågan är hotet mot den biologiska mångfalden den mest akuta miljöfrågan. Miljöpartiet har i regeringen därför fokuserat på att kraftigt öka resurserna till naturvården. Arbetet har redan givit stora resultat. Sedan regeringsskiftet 2014 har över 100 nya naturreservat bildats, vilket är den största satsningen på naturskydd i Sverige i modern tid. Detta också trots att 2015 i stor utsträckning blev ett förlorat år efter att alliansen och SD i ett enda klubbslag december 2014 minskade anslagen för skydd och skötsel av värdefull natur med 43 % i förhållande till det budgetförslag regeringen lagt.
Men samtidigt som den rödgröna regeringen har gjort en historiskt stor förstärkning av naturvårdsbudgeten saknas ännu ett helhetsgrepp över hur statliga myndigheter agerar i frågor som rör biologisk mångfald.
Trots Uppsala kommuns planer på att inrätta Årike Fyris som naturreservat och trots att delar av området är aktuellt för regeringens kommande nominering till UNESCO:s världsarvslista, utifrån att det är marker där Carl von Linné arbetade och att många av de växter som fanns på platsen på 1700-talet finns kvar i dag, har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) genomfört täckdikning som innebär att förutsättningarna för känsliga arter försämras.
SLU försvarar sitt agerande med att universitetets förordning säger att SLU:s mark ska användas för undervisning och forskning. Det framstår som fantasilöst eftersom förordningen inte fastslår vilken inriktning undervisning och forskning ska ha. Vad hindrar SLU från att använda sin mark i Årike Fyris till forskning kring hur jordbruk kan kombineras med ett bevarande av en hotad biologisk mångfald?
Om SLU inte ser ett sådant alternativ finns två möjligheter för regeringen att agera. Den ena möjligheten vore att helt enkelt komplettera förordningen med uppdrag till SLU att medverka till bevarande av värdefulla biotoper. Den andra möjligheten är att genomföra ett markbyte.
Vad allt för få inser är att värnandet av den biologiska mångfalden inte är ett snävt intresse för biologer och ekologer, eller ett intresse som begränsas till hotade arter. Den biologiska mångfalden är en grundförutsättning för ekosystemens långsiktiga kapacitet att producera allt det som vi människor behöver.Livsmedel, rent vatten, ren luft, material, energi, pollinering och hälsa är exempel på ekosystemtjänster som vi är beroende av. Vårt politiska ansvar är därför att säkerställa kommande generationers tillgång till dessa nödvändiga ekosystemtjänster. Men naturen är också viktig för att människor ska kunna vistas i den. Plocka kantareller, blåbär, lingon eller ta en promenad, en löprunda eller åka skidor på vintern.
I den rödgröna regeringsförklaringen slås därför fast att naturvård och biologiskt mångfald är en prioriterad fråga.
Uppsala är en snabbt växande stad och samtidigt som staden växer med fler bostäder och företag så har kommunen också en lika offensiv satsning på att bevara närnatur och utveckla parker. Det omfattande byggandet gör det särskilt viktigt att klassa värdefulla naturområden som naturreservat, vilket Miljöpartiet i Uppsala har medverkat till. Tyvärr stupade ett tidigare försök att klassa också Årike Fyris som naturreservat på mållinjen, på grund av alliansens maktövertag 2006. Vår förhoppning är att denna mandatperiod komma hela vägen i mål. Men då måste staten samverka med kommunen, helhjärtat.
Niclas Malmberg
Rikdagsledamot (MP)
Maria Gardfjell
Kommunalråd (MP)