Absurda politiska utspel från Sverigedemokraternas sida är inget nytt under solen. Genom årens lopp har det handlat om allt ifrån att ställa pensionärer mot flyktingar, till att jaga folk med järnrör på stan. Eller, som nu senast Kent Ekeroths utspel om hur asylsökande borde låsas in då de kan utgöra en fara för samhället.
Att det finns en del asylsökande som begår brott och säkerligen utgör en viss fara för samhället torde inte vara någon nyhet de är nämligen, precis som vi andra, människor även de.
Problemet ligger inte i huruvida någon är att klassificera som asylsökande eller ej, utan snarare i att vissa människor, oavsett härkomst eller bakgrund, begår brott. Redan 1992 satte Bosse Parnevik ord på det hela i sin dikt "invandrarna”:
En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen
Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma
Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
När vi sätter oss ned för att skriva denna text, känns det å ena sidan som om det enda vi egentligen gör är att upprepa självklarheter. För, borde det inte vara en självklarhet att i den svenska demokratin kunna röra sig fritt? Borde det inte, i den svenska demokratin, vara en självklarhet att man betraktas som oskyldig tills dess att motsatsen bevisats? Vill vi verkligen rucka på de principerna?
Man behöver inte vara juridikstuderande för att förstå att ”asylsökande” inte är synonymt med något straffbart och således borde reaktionerna gällande Ekeroths utspel vara helt uppåt vägarna. Särskilt som denne man inte bara på egen hand skanderar ut dessa galenskaper, utan också får stöd av Richard Jomshof, SD:s partisekreterare. Det här är alltså ett parti långt över riksdagsspärren, ett parti som vill inskränka såväl pressfriheten som oskyldiga människors privatliv. Men skrämmer det oss? Upprör det oss?
Sorgligt nog verkar det nästan som om vi börjar bli vana. ”Det är ju som det är, det där. Och vissa poänger har de ju.” Vi tror knappast att vi är ensamma om att ha hört det resonemanget från människor runt om oss under de senaste åren. Det är som det är, det blir som det blir det finns inte så mycket att göra åt saken, och kanske har man själv viktigare saker att bry sig om.
Men, är det något vi borde ha lärt oss av historien, så är det att det är farligt att ta friheten för given. Det får aldrig bli accepterat att rycka på axlarna och tänka ”det rör inte mig” när det kommer till rasism och kränkningar av andra människors frihet. Kanske rör det inte dig i dag, men det kan mycket väl röra dig i morgon. Kanske kan det verka som tomma ord och försök till att skrämmas just nu men om vi inte ser upp kan även tomma hot förvandlas till en alltför påtaglig verklighet. Man ska inte underskatta människor med idéer och deras förmåga att skriva om historien när det väl kommer till kritan är det ju faktiskt den enda faktor som någonsin förändrat något alls, på både gott och ont.
Så nej, Ekeroth och Jomshof. Den dag då Sverige börjar låsa in människor utan skälig misstanke om brott, är en dag då det är dags för människor att skrikande storma riksdagshuset, inte en dag att känna lättnad. Den dag grävande journalister blir misstänksamt tysta rörande vissa riksdagspartiers utspel och galna idéer är inte en dag att skåla över ”PK-medias dödsdom”, det är en dag att organisera sig för frihetskamp. Främlingsfientligheten får aldrig bli neutral för om den blir det, är det ett tydligt kvitto på att vi glömt alla de människor som någon gång, någonstans, dött för sin längtan efter frihet vare sig det handlat om frihet från rasism, frihet från HBTQ-hat eller frihet från något annat.
I tider av oro är det fegt att stänga dörrar och gardera sig mot omvärlden. I tider av oro, är det fegt att låsa in människor ”för säkerhets skull” för när vi gör det kastar vi bort nyckeln till vår
egen värdighet. I tider av oro, är det i stället mod att våga se till de grundideal som ett samhälle bör vila på: frihet, jämlikhet och demokrati.
Kanske borde någon påminna Sverigedemokraterna om det.
Emma Eklund
Migrationspolitisk talesperson, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Filip Jovicic
Distriktsordförande, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Amanda Kanange
Vice ordförande, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Jacob Axelson
Säkerhetspolitisk talesperson, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Robin Nyman
Ledamot, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Nathalie Burén
Ledamot, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län