I förra veckan kunde Dagens Nyheter i en egeninitierad undersökning påvisa MRSA-bakterier på fläskkött från Danmark och Tyskland. Fläskköttet såldes i svenska köttdiskar (se DN 13–14 november). Det är en tråkig utveckling men inte oväntad. Risken att bli smittad genom maten är dock mycket liten. Men det är en varningssignal om att bakterien finns hos levande grisar. MRSA är ett problem i sjukvården och i våra grannländer är förekomst hos grisar en del av denna bild.
Det kan vara en tidsfråga innan vi ser denna bakterie bland grisarna också här i Sverige. Men vi arbetar tillsammans för att smittan inte ska komma till oss. Om den ändå gör det ska vi vara redo och ha en strategi för att hantera den.
Vi kan vara mycket stolta i Sverige över vårt djurskydd, djurhälsa, smittoläge och våra livsmedel. Vi har en modell som innebär samverkan mellan myndigheter, branschorganisationer och lantbrukare och där grundtanken är att det är bättre att förebygga än att behandla. Friska djur behöver inte antibiotika. Den svenska modellen har bidragit till att vi har ett väl fungerande smittskyddsarbete och att vi har den lägsta användningen av antibiotika till djur inom EU. Vi är fria från många smittor som orsakar sjukdom och lidande i andra länder. I dagsläget har vi ett bra smittoläge och det är viktigt att vi behåller det.
MRSA är en resistent hudbakterie som överförs via smitta mellan människor, mellan djur, mellan djur och människa, eller via en förorenad omgivning. En hög användning av antibiotika gynnar resistenta bakterier och deras spridning. Trots att vi i Sverige har en låg användning av antibiotika, i jämförelse med många andra länder, räcker det inte som skydd mot MRSA.
För att förhindra att MRSA får fäste bland våra djur handlar det framförallt om förebyggande hygienarbete.
I vår omvärld finns MRSA spritt i djurpopulationerna. I flera EU-länder är MRSA redan så utbrett bland exempelvis grisar att det inte längre är möjligt att bekämpa. I stället har dessa länder fått acceptera bakterien och riktar ansträngningarna mot att förhindra att smittan från grisarna sprids vidare till människor. I Norge hittade man våren 2013 MRSA-bakterien i flera besättningar och man valde då, utifrån sina förutsättningar, att slakta ut och sanera dessa besättningar i syfte att utrota smittan. Hittills tycks ansträngningarna ha varit framgångsrika.
Vi anser att vägvalet för Sverige är givet. I första hand ska vi tillsammans arbeta för att behålla vår goda djurhälsa och smittskydd så att vi har de bästa förutsättningarna för att hindra en introduktion av MRSA. Förebyggande arbete kostar mindre, både i faktiska pengar och i lidande för djur och människor. Beräkningar från bland annat Norge visar på att det kostar en hel del pengar att hålla landet fritt från smitta.
Samtidigt vet vi att det kommer att kosta mångdubbelt mer om vi får in MRSA i svenska djurbesättningar. Till det kommer den ohälsa hos djur och människor som inte går att räkna i pengar. Vi vill därför satsa på att så länge det är möjligt hålla MRSA utanför djurbesättningarna i Sverige.
Hittills har MRSA inte fått fäste i Sverige. Just nu genomförs en screening inom grisnäringen för att undersöka om vi fortfarande är fria från smittan. Vi är dock medvetna om att det finns en risk att vi i undersökningen hittar MRSA. Därför är våra strategier att i möjligaste mån bekämpa eller begränsa smittan om undersökningen skulle påvisa MRSA. Strategier för hanteringen ska göras utifrån ett helhetsperspektiv som beaktar olika samhällsekonomiska konsekvenser.
Risken för att bli smittad med MRSA genom maten är mycket liten och kan minskas ytterligare genom god hygien i köket.
Däremot löper de som har direktkontakt med grisar på gårdar där bakterien finns stor risk att bli bärare av MRSA. Det är uppkomsten av en sådan riskgrupp som bär på bakterien som är det stora problemet med spridningen av bakterien bland grisar.
Därför står vi enade i utmaningen att hantera MRSA på ett klokt sätt så att vi inte behöver se en skenande utveckling i Sverige likt den som finns i flera andra EU-länder.
I linje med den svenska modellen arbetar vi vidare för att
– Säkra ett fortsatt aktivt smittskyddsprogram med höga hygienkrav och regelbundna kontroller inom djurområdet. Förra året skärpte Jordbruksverket bland annat hygienreglerna för veterinärer och djurhållare som arbetar med djur. Jordbruksverket har också tagit beslut om att vissa, särskilt skyddsvärda, antibiotika ska förbehållas människor och inte användas till behandling av djur.
– Utveckla vår gemensamma strategi för hur vi ska hantera eventuella fall av MRSA på svenska gårdar. Vi har tidigare gjort kartläggningar av MRSA hos djurpopulationen och just nu pågår en ny screening. Kartläggningarna är ett viktigt underlag för att utveckla strategier. Jordbruksverket leder strategiarbetet i en bred arbetsgrupp bestående av smittskyddsläkare, SVA och Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Om smittan upptäcks ska vi vara förberedda.
– Intensifiera arbetet och höja ambitionsnivån inom EU och internationellt för att minska antibiotikaanvändning och på så sätt kunna möta hotet från antibiotikaresistenta bakterier. Antibiotikaresistens känner inga landsgränser och globalt samarbete är nödvändigt för att så långt det går hindra utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. Det internationella samarbetet är avgörande för att hantera resistensutvecklingen.
Antibiotikaresistenta bakterier, däribland MRSA, är ett hot som vi måste ta på allvar och gemensamt hantera.
Leif Denneberg, GD, Jordbruksverket
Jens Mattsson, GD, Statens veterinärmedicinska anstalt
Stig Orustfjord, GD, Livsmedelsverket