Jag har arbetat i 36 år med att hjälpa invandrare/flyktingar att integrera sig i det svenska samhället, genom att lära dem svenska och att skaffa sig arbete för att bli självförsörjande. Under den här tiden är det många som har frågat mig: Hur var Sverige när du kom? Det är inte lätt att enkelt svara på den frågan, men jag gör ett försök.
När jag kom till Sverige, 1975, tyckte jag att Sverige var ett mycket solidariskt land. Här hade alla en plats och var välkomna, när jag säger mycket menar jag verkligen det!
Här hade alla en fristad, oavsett om du var kommunist från Grekland under diktaturen, eller var Shah-trogen iranier, flydde från repression och förföljelser i Kurdistan, Irak, Etiopen, gamla Sovjet med satellitländer, eller Chile. Ingen frågade om du var muslim, kristen eller ateist, du var alltid välkommen.
För det andra upplevde jag Sverige som ett möjligheternas land, där alla fick en chans och kunde utveckla sig.
Man frågade inte om du var akademiker eller analfabet för att komma in på arbetsmarknaden, du hade alltid en chans att utveckla dig på arbetsplatsen, du kunde börja som diskare/städare och bli självförsörjande. Det fanns också ett stort utbud av utbildningar inom Komvux eller AMU-Center (Arbetsmarkanadsutbildning) där man kunde gå för att utbilda sig och få ett yrke så att man kunde få ett jobb och göra karriär. Detta tjänade alla parter på, men förmodligen var det till Sveriges fördel, mest.
Jag vet att man inte kan gå tillbaka i tiden, och jag vill heller inte säga att allt var bättre förr. Men den etniska mångfalden är här för att stanna, och invandringen har betytt mycket för Sverige. Detta borde även Sverigedemokrater (SD) ha kunskap om.
Den senaste tidens debatt tycker jag dock har haft ett felaktigt fokus. Tonvikten har legat på invandringens vara eller icke vara. Det är inte där problemet ligger, utan det ligger i de möjligheter som invandrare har för att bli självförsörjande. Under 1950- och 1960-talen var det inga problem med arbetskraftsinvandringen, inget parti ville stoppa den. Varför?
I och med att i stort sett alla invandrare hittade ett arbete, så var det inga problem. Hur kom det sig att ingen var emot invandring? Jo, alla var överens att det behövdes invandring för att klara Sveriges ekonomi och välfärd, då samarbetade arbetsgivare, facket, staten och andra organisationer för att detta skulle gå.
Och detta är min poäng: Detta breda samarbete behöver återupprättas. Mitt förslag är att vi skapar en nationell samling för att diskutera integrationen på ett seriöst och öppet sätt.
Här behöver alla organisationer i Sverige vara med, det vill säga arbetsgivare, facket, kyrkor, frivilliga organisationer, politiska partier med flera. Diskussionen skall vara öppenhjärtig utan att någon blir anklagad för att vara rasist, kapitalist, antisemit, islamofob, fascist, invandrarkramare eller invandrarhatare på grund av sina åsikter
Det ligger i allas intresse att en sådan bred samling hittar lösningar, och det handlar inte enbart om invandrare utan gäller alla som befinner sig i utanförskap, arbetslöshet – ungdomar utanför och invandrare/flyktingar.
Det är dags att sluta teoretisera – nu gäller att handla.
Ett budskap till SD: Vi invandrare/flyktingar har kommit hit av olika skäl och kommer att stanna, våra barn har växt upp här och våra barnbarn är födda här. Vi är lika svenska som alla andra i detta land, Sverige behöver oss alla.
Vi måste sluta att ställa folkgrupper mot varandra, som ledande Sverigedemokrater gör. Hjälp i stället till så alla hittar sin plats i samhället, och tillsammans gör vi Sverige ännu bättre.