Det är över 70 år sedan Raoul Wallenberg försvann, endast 32 år gammal. Han tillfångatogs av Röda armén i östra Ungern, och ännu vet ingen exakt vad som hände den svenske diplomaten. Han är den ende svensk som är hedersmedborgare i Israel, ett land som i dagarna också fyller 70 år.
Fallet Raoul Wallenberg sätter ljuset på ett flertal saker. Hur Sverige behandlar sina diplomater, vilka konsekvenser det sovjetiska hotet fick för sanningssökandet, vilka konsekvenser fick den svenska neutraliteten, och så vidare.
Fallet är ett öppet sår, dels för Sverige som land, men framför allt naturligtvis för Wallenbergs familj som outtröttligt engagerat sig för att få reda på sanningen om den unge diplomaten. Ryssland har aldrig varit behjälpligt i kampen för att få reda på sanningen. Fram till och med murens fall är det förstås förståeligt. Om Sovjetdiktaturen öppnade Röda Arméns arkiv skulle en ohygglig bild se dagens ljus, inte bara i fallet Wallenberg. Men efter 1989 tändes ett hopp som sedan länge svalnat.
För två år sedan skickade Raoul Wallenbergs familj en lång lista med frågor till Ryssland. De har ännu inte fått något svar.
Nu skickas en lista på 80 frågor till svenska myndigheter så som Försvarets radioanstalt, Säkerhetspolisen, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Must och till utrikesdepartementet.
Sverige behöver bidra till att ge klarhet kring fallet Raoul Wallenberg. Därför begärde jag en debatt med Margot Wallström i riksdagen, där jag ställde henne till svars med hjälp av familjens frågor till svenska myndigheter.
I andra världskrigets slutskede var Raoul Wallenberg direkt avgörande för att tiotusentals ungerska judar kunde räddas undan nazisternas förintelseläger. Flera bedömare anser att det handlar om uppemot hundra tusen judar. Hans okonventionella handlande, med hjälp av svenska skyddspass och en innovativ hållning till regelverken, har gått till historien som ett av andra världskrigets verkliga hjältedåd.
Hans handlingar är extra värda att minnas i dag när antisemitismen växer.
I just Ungern bedrevs nyligen en valkampanj där finansmannen George Soros målades upp som huvudfiende, med starka antisemitiska undertoner. Även i Sverige växer antisemitismen. Aggressiva demonstrationer utspelade sig på ett flertal platser efter att Donald Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad och brandbomber kastades mot synagogor som varit omgärdade om kraftiga säkerhetsarrangemang i decennier. Att hedra minnet av personer som Raoul Wallenberg är ett sett att mana till handlingskraft mot den samtida antisemitismen.
Ryska myndigheter menar att frågan är ur världen och att Raoul Wallenberg dog fängslad i Moskva den 17 juli 1947. En uppgift som aldrig godtagits av Sverige och som det inte heller presenterats bevis för på ett trovärdigt sätt. Wallenbergs familj behöver svar på ett antal grundläggande frågor från svenska staten och det är dessa man nu skickat in till berörda myndigheter.
Varför lämnades Raoul Wallenberg utan formellt svensk beskydd I Ungern efter december 1944, när hans diplomatpass gick ut?
Han kunde exempelvis ha blivit svensk chargé d’affaires. Behandlingen sticker ut, särskilt om man jämför med Harald Edelstam, den svenske ambassadören i Chile under Pinochet-åren.
Det finns ytterligare frågor, inte minst gällande hur Sverige agerat efter sovjetiska klavertramp och spioneriavslöjanden. Varför använde inte den svenska regeringen grundstötningen av U 137 för att pressa Sovjet på sanningen? Eller avslöjandena om den svenska spionerna Anatole Ericsson och Stig Wennerström. Kunde de inte ha utnyttjats bättre för att pressa fram sanningen om Raoul Wallenberg.
Varför har Raoul Wallenberg anklagats av Sveriges ambassadör i Moskva för att ha ”smugit över” till den ryska sidan i april 1945, när det är klarlagt att han bett om svenska regeringens tillstånd att kontakta sovjeterna?
Den främsta frågan av alla är heller inte klarlagd. Varför arresterades Raoul Wallenberg över huvud taget? Frågan har inte fått något bra svar. Vad vet svenska myndigheter om detta? Handlade det om spionanklagelser, eller vad var anledningen till att Röda armén arresterade en svensk diplomat som räddade människor undan Förintelsen?
Sverige måste, liksom Ryssland, lägga korten på bordet. Vi behöver belysa vår egen historia för att kunna läka såren som fortfarande är öppna efter Andra världskriget. Och vi behöver ge hjältar och förebilder som Raoul Wallenberg den upprättelse och behandling de förtjänar.
Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD) ordförande i riksdagsföreningen Minnet av förintelsen