Redan den 2 augusti inträffade den så kallade Overshoot day i år, det vill säga den dag då mänskligheten förbrukat årets budget av förnybara resurser. Det är tidigare än någonsin tidigare, vilket innebär att utvecklingen fortfarande går åt fel håll - vi kommer inte allt närmare en hållbar utveckling globalt, utan ökar fortfarande belastningen på vår livsmiljö.
Enligt Global footprint network, som samarbetar med Världsnaturfonden, WWF, lever vi under resten av årets fem månader över våra tillgångar. Kort sagt lever vi människor globalt i genomsnitt som om vi hade 1,7 planeter till vårt förfogande.
Koldioxidutsläppen står för hela 60 procent av detta vårt ekologiska fotavtryck. Klimatfrågan är samtidigt en fråga där medvetenheten är stor bland både allmänhet, företagsledare och politiska beslutsfattare. Nationellt har vi i juni också fått en klimatlag på plats som ger stöd för att alla politiska beslut fattas med klimatfrågan i beaktande.
Trots det finns en politisk opposition mot något så självklart som att också flyget måste klimatbeskattas. Klimatpåverkan från svenskarnas internationella flygresor har ökat med 77 procent från 1990 till 2015. Det mest effektiva sättet att bryta utvecklingen är att använda miljöskatteinstrumentet.
Motståndarna menar att klimatnyttan är liten. Detta samtidigt som den utredning som ligger till grund för skatten visar att flygskatten kan minska utsläppen med så mycket som 180 000 ton koldioxidekvivalenter.
Visst, i ett globalt sammanhang kan det ses som lite, men utifrån den fastlagda ambitionen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer och utifrån principen att vi måste ta ansvar för våra egna utsläpp är flygskatten en viktig pusselbit.
Och hur kan vi med trovärdighet som land agera för internationella bestämmelser om vi inte också gör vad vi kan på hemmaplan?
Lika akut, men långt ifrån lika uppmärksammad som klimatfrågan, är den snabba minskningen av den biologiska mångfalden.
Forskningen visar att varje dag utrotas upp till 100 ryggradslösa djur globalt. Liksom i klimatfrågan måste vi både agera globalt och nationellt. Den rödgröna regeringen har tagit i frågan på ett sätt som saknar motstycke i svensk politik tidigare, med de resurser som nu avsätts för att skydda stora naturområden, däribland också marina.
Men vi måste också genom ökad medvetenhet i vår konsumtion minska vår belastning på den biologiska mångfalden i andra delar av världen. Ett exempel här är palmolja. Med produktionen av palmolja följer en gigantisk skövling av regnskog, med stora förluster av oersättliga naturvärden som följd. Sedan december 2014 måste det anges vilket vegetabiliskt fett som ett livsmedel innehåller, vilket gör att det går att se vilka produkter som innehåller palmolja. Men intresset för frågan hos konsumenterna måste stärkas om märkningen ska ge full nytta.
Ett tredje hot är spridningen av olika miljögifter som ackumuleras. Även här tas steg i rätt riktning nu, bland annat i form av den nya skatten på förekomst av skadliga flamskyddsmedel i vissa elektroniska produkter.
Dessa flamskyddsmedel är gjorda för att hålla länge, vilket innebär att de också bryts ner väldigt långsamt, samtidigt som forskningen visar på negativa hälsoeffekter i form av bland annat cancer och reproduktionsstörningar. EU:s gemensamma kemikalielagstiftning gör att Sverige inte ensidigt kan förbjuda miljögifter från den gemensamma marknaden.
Sverige måste därför vara aktivt inom EU för att få till stånd förbud mot de farligaste ämnena, och se till att kombinations- och cocktaileffekter blir en del i prövningen av kemikalier. Att sätta gränsvärden utifrån enskilda kemikaliers negativa påverkan är att blanda bort korten, eftersom vi översköljs av en lång rad olika miljögifter i olika produkter, vars sammantagna effekt är långt större.
Den allra största utmaningen på lite längre sikt är kanske ändå hur vi bättre ska hushålla med ändliga naturresurser.
Dagens tillväxtekonomi bortser från att vi i många avseenden lever på en ändlig planet. Även om tillförseln av energi, genom solinstrålningen, kan betraktas som oändlig, är inte tillgången till de metaller vi behöver för till exempel batterier det.
Politiken måste därför stimulera framväxten av en cirkulär ekonomi där produkter i högre grad kan återanvändas. Även här är skattesystemet nyckeln, så att reparation och återvinning kan premieras framför nyinköp. Den rödgröna regeringens införande av skatterabatt på vissa reparationstjänster har fått mycket stor internationell uppmärksamhet, och är ett exempel på hur Sverige går före och inspirerar andra länder.
Men grundtanken kan drivas långt mycket längre, med lägre skatter på tjänster kompenserade med högre skatter på ändliga naturresurser.
Även om Overshoot day kom tidigare än någonsin i år är det absolut sista vi får göra att ge upp och tänka att det är för sent.
Det finns ljusglimtar i mörkret. Investeringarna i förnybar energi har slagit alla prognoser och vi ser hur allt fler företag väljer att prioritera långsiktighet framför kortsiktiga ekonomiska intressen. Medvetenheten fortsätter också att öka. Det som är avgörande för den fortsatta utvecklingen är om den medvetenheten omvandlas i praktisk handling, när det gäller konsumtionsmönster så väl som val av politisk inriktning.
Miljöpartiets regeringsmedverkan innebär att miljöfrågorna inte glöms bort bland alla de aspekter som måste finnas med i varje politiskt beslut. Många steg i rätt riktning har också tagits under mandatperioden så här långt, även om ännu fler steg måste tas framöver!
Niclas Malmberg
Riksdagsledamot (MP)